För många år sedan gjorde jag ett synnerligt lamt försök att... Ja, jag vet faktiskt inte riktigt hur syftet med vad jag försökte göra kan beskrivas, eller i alla fall hur jag vid den tidpunkten skulle ha beskrivit det, men idag tror jag att meningen var att jag skulle närma mig och bättre kunna fånga upp mina egna tankar. Mitt tillvägagångssätt var att helt sonika placera mig i ryggläge (i mjuka sängen), blunda och koncentrera mig på en specifik tanke. Vilken tanke som helst, den som föll mig in för stunden och sedan hålla fast vid den och försöka utveckla det lilla tankefröet till något större och mer konkret. Kanske berodde det på att tanken som jag fokuserade på var dålig, att jag utförde denna lilla övning vid fel tid på dygnet eller att jag bara var alltför dålig på att koncentrera mig, men utfallet blev alltid detsamma: jag somnade! Illavarslande att inte kunna tänka i tio minuter utan att falla i dvala, men istället för att kämpa på med min lysande idé att utveckla mina tankebanor så förkastade jag relativt omgående hela projektet.
Åren har passerat förbi utan att en enda tanke tänkts och här sitter jag nu, tom och tanklös. Nej, så är det så klart inte riktigt, men jag känner allt oftare att jag liksom tänker fokuserat alldeles för sällan. Mitt gamla tänkaprojekt har därför sakta börjat vakna till liv igen, om än i en något annan tappning. Termin efter termin avverkades i föreläsingssalar och seminariumrum och allt för mycket av min tillförskansade kunskap har någonstans gått förlorad. Om jag någonsin lyckades övervinna den så verkar den nu till stor del ha dunstat bort. Jag minns knappt något! En sak som jag dock inte glömmer är något som en av mina lärare, en fantastisk eftertänksam och begåvad man, sa. Det han sa ingick givetvis i en modell som jag numera glömt namnet på och mitt minne av själva modellens utformande är blott fragmentarisk. Ändå har innebörden av det jag minns nypt sig fast vid mig och gör sig gång efter gång påmind om vad min kloke lärare en gång lärde mig.
Min fria tolkning av modellen lyder: En tanke kan tänkas och utvecklas till en viss nivå, men för att ta den vidare och låta den växa ytterligare krävs att du klär den i uttalade eller skrivna ord. Precis detta är vad som sker just nu! Här har jag suttit och funderat över min kloka lärare och hur bra denna modell är och när jag sedan ska beskriva den för någon annan än mig själv så kan jag konstatera att hela alltet enbart känns som en sliten klyscha! Lite tråkigt men; detta var egentligen bara en väldigt lång och segdragen introduktion till mitt nya tänkarprojekt, som syftar till att jag varje natt ska kunna somna in och känna mig något mer tillfreds med mig själv. Jag vill känna att jag gör något, om än det lilla, men att jag utvecklas och utvecklar mig själv och mig, för att sedan öka förmågan att utvecklas mer tillsammans med andra människor. Jag måste ändå börja med mig själv.
Så, istället för att inta horisontalläge och slumra in under mitt egna utvecklingsprojekt ska jag ta mig en kvart om dagen då jag plitar ner en tanke. Det ska inte vara en alltför stor och komplex fundering, för syftet är att jag ska hinna behandla den under min avsatta kvart. Förutom att utveckla min förmåga att klä tanken i ord är nämligen även syftet att att komma till avslut. För det är jag ganska, för att inte säga väldigt, dålig på, att göra klart det jag påbörjat. Tillvägagångssättet bör vara att jag innan kvartsamtalet (samtalet?) med mig själv har något att avhandla, en liten tanke som jag tidigare planterat men aldrig vattnat och låtit växa. Sedan sätter jag mig ner, ensam på ett avskiljt ställe, med antingen en liten anteckningsbok eller en laptop och sätter mina tankar på pränt. Enkelt som en kakbit! En kvart om dagen med mig själv, där mitt syfte ändå är att att uttrycka mig för någon annan än just mig själv. Kvarten är dock inte på något sätt publik, utan allt som tänks och formuleras kommer att stanna där så länge jag vill och kraven på mina tankebanor bör därför inte begränsa mig. En sak som jag kan avslöja att jag sannolikt kommer att grubbla över en kvart eller två är min kloke lärares tankemodell och styrkan i att uttala en tanke och presentera den utåt på samma sätt som den tänktes.
Jag börjar idag och jag ska verkligen göra ett tappert försök att hålla liv i detta! Och jag ska försöka se på detta såsom jag ser på träningen: bara för att jag har en dålig vecka då jag knappt tränar alls så lägger jag inte ner all framtida träning. Istället tar jag nya tag, kanske provar några nya metoder och former av träning och sedan är jag igång igen. Träningen är livslång, inklusive de svackor och toppar som den innehåller.
