Skidhemulens dotter säger upp sig!

Denna sista februaridag var som gjord för skidåkning. Efter en helg av trevligt hundväkteri kombinerat med några timmar i gruvan var det bra läge att rasta mig själv och mina skidor som precis genomgått en glidbehandling. Trodde jag ja! Att det var bra läge alltså. Eller att skidorna skulle glida snabbt i spåret för den delen!

Björkhagen, ett alternativ nära dig. Eller för mig i alla fall. Ganska nära, men inte jättenära. Violett som fästvalla var helt fel. Åtgärdade detta lite snabbt med lite rött kladd och lyckades samtidigt slå staven i huvudet på mig själv så att jag fick en bula. Bindningen krånglade och jag surade allt mer där jag harvade fram i de nästan obefintliga spåren, som trots deras knappa existens ändå var fulla med skräp. Den lilla teknik jag lyckats bygga upp sedan förra året var som bortblåst och jag kände mig mindre rytmisk än när jag dansar vals! Mina negativa tankar var massiva och kanske var det en av orsakerna till att jag kraschade i en minimal utförslöpa.

Min ambition var att köra två-tre varv. Jag mäktade under trumpna miner av ett varv. Sedan missade jag tuben med några sekunder, min 500-meters pjäxrusch till trots.

Nej, jag slutar som längdskidentusiast! Tillfälligt hoppas jag, men just idag var det bara så jättetråkigt. Uff! Passerade den gigantiska Hammarbybacken på väg hem. Den såg lockande ut...

Published with Blogger-droid v1.6.3

Den fria kärleken har anlänt

Idag kom mina nya laggar åkandes till mig. Free Luv och jag kan knappt bärga mig tills jag får testa vad de går för! Helst skulle jag vilja vrida tillbaka tiden två veckor och hamna i Zillertal igen. När det nog blir svårt att genomföra anar jag att jag istället får nöja mig med knölen i Hammarby, även om jag bara hinner göra två svängar innan jag åker in i liftkön.

Kärvt före och svag kropp

En solklar skiddag som turligt nog sammanföll med min lediga onsdag och en sväng till Ågesta stod som ristat i sten. Kanske var det min kolhydratsnåla kosthållning (slumpartat), kanske var det min frånvaro i spåret senaste veckorna. Kanske var det mitt besök på gymmet som bröt ner mina muskler, kanske var det för att jag hade noll och inget glid. Kanske något av det eller sannolikt en härlig blandning, men (för att låta som den elitidrottare jag inte är) kroppen svarade inte alls idag.

Bra att luften var frisk och solen strålade mina pupiller små som knappnålar. Klart värt!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Stadsskidåkning i Hufvudstaden

Eller åtminstone så nära man kan komma, även om Karlberg faktiskt råkar vara beläget i Solna och inte i Stockholm. Närheten till spåret fick idag gå före kvaliteten på dito. Obetydligt kuperat, lite för många svängar och inte riktigt den räls som Bjørgen skulle nöja sig med. Ändå så pass många träd att det nästan kan kallas skog (mer korrekt benämning "park" men vad fasen!), vita spår som varken människa eller djur tassat i och allt detta blott en språngmarsch från Fridhemsplan! Sköna söndag i Hufvudstaden.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Hintertuxer Gletscher

3 000 meter över havet, -9 grader, vindstilla, strålande sol och för säkerhetsskull påslagna snökanoner. Helt enkelt magiskt!

Släng dig utför Väggen!

Förra gången jag var i Hundfjället vägrade jag Väggen fetare än trulig A-ponny framför två korslagda bommar. När jag igår kasade runt i mjölkdimmiga pister kändes det som att jag aldrig tidigare haft ett par slalomlaggar på baktassarna. Och så idag - totalvändning ba!!! Solen tittade fram, huvudvärken började släppa och jag greps av ett plötsligt begär av att kasta mig utför Hundfjällets stora stolthet! Inte ens när jag stod där på kanten, för det är verkligen en KANT (!), tvekade jag inför den 45-procentiga lutningen. Jag kände bara suget!

Fegisens revansch, äntligen! Nu kan jag knappt bärga mig till morgondagen... För att inte tala om alpresan som hägrar inte allt för långt bort, iiiiiiii!!!!!

Published with Blogger-droid v1.6.3