Summan av kardemumman

Min intention med detta inlägg var att först skryta ett tag om hur otroligt effektiv jag var igår och hur jag i motsatts till gårdagens produktivitet idag inte åstadkommit i princip något alls. Summan av kardemumman blir med andra ord att summan av antal göromål är konstant, precis som summan av lasterna är. Men, så fastnade jag på just uttrycket "summan av kardemumman" och med en snabb googling (Alta Vista fungerar faktiskt inte!) avsåg jag ta reda på var uttrycket egentligen kommer från. Där gick jag bet! Jag stötte på en rad olika blogginlägg, egna påhittade förklaringar och annat som min källkritiska sida omedelbart avvisade som sanningar.

För att inte framstå som en komplett jubelidiot till googlare vill jag påtala att jag inte ägnade alltför många minuter till att finna svaret. Den stund jag dock offrade på att leta runt var inte tid nog att ge svar på vare sig min basfråga eller den följdfråga som uppkom under googlandet, nämligen vilket engelskt uttryck som bäst motsvarar "summan av kardemumman". Jag har en svag aning av att man säger "the long and the short of it" (enligt Han med de stenhårda bicepsmusklerna, tror jag minsann), men någon i cyberrymden påstod att det motsvarar "the bottom line is". Men låter inte "the bottom line..." rent logiskt mer som det viktiga, essensen eller själva slutklämmen i/av något? Någon lingvist som är sugen på att kliva in och räta ut frågetecknen här, kanske? Mottages tacksamt och ödmjukt, nig och bock. Fram tills dess fortsätter jag att söka i den röriga cyberrymden, något som är ungefär vad jag gör de dagar då min effektivitet/produktivitet är att betrakta som låg, att ineffektivsurfa...

Underbara måndag

Fördelen med att jobba helg är helt klart att man kan ägna måndagen till viktigare saker än jobb. Att åka till Ågesta och skida är helt klart en sådan viktigare sak. Nästan ensam i spåret, bortsätt från Bakhaltan som hängde med alla 22 kilometer och rekreationsfaktorn från helgens jobbstress var hög!

Published with Blogger-droid v1.6.3

En klunga semlor!

Äntligen har jag, efter list och rackarspel, lyckats komma över några läckerbitar! Jagade som en besatt igår, men kammade noll och avslutade istället kvällen med lång nos i en hotellbar.

Fasen alltså, man skulle ha ett litet säsongsbageri som bara hålls öppet november-mars. Perfekt period att köra en stenhård nischning. Marginalen per lussekatt och semla är ju hur stor som helst och jag är onekligen inte den ende i stan villig att hosta upp en rejäl slant för att få sätta gaddarna i härligheterna!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Kontrasttjat

I förrgår sprang jag genom ett grått och ganska fult Stockholm, där luftfuktigheten och avgaserna skapade ett blended lock över hela huvudstaden. Jag passerade Stadsgårdskajens där de vidunderliknande plåtmonstren till färjor låg uppradade och det var nästan så att jag greps av en impuls att vika av från min förutbestämda runda och istället trava ombord på något som kunde föra mig bort från detta. Nu älskar jag ju dock Stockholm nästan mer än livet och föraktar kryssningsfartyg nära på lika mycket åt andra hållet, så synapserna som skulle koppla samman impuls och handling hann lyckligtvis inte reagera. Tur var väl det, för då hade jag inte fått uppleva morgondagen i Sthlm, eftersom äckelfartygen oftast inte vänder tillbaka förrän (i bästa fall) typ 12 timmar senare. Och morgondagen från i förrgår räknat, idag alltså igår, var makalös!

Stockholm i -3 grader med en helt molnfri himmel. Jag i tights, nytankad med löparfrukost delight och en radiodokumentär i småöronen. Förbi stadshuset där den estländska flaggan vajade för det stundande besöket, med lätta steg tassandes förbi den stillastående bilkön på Stallgatan och vidare in på Strandvägens allé med dess tillhörande flanörer. Ytterligare ett verk signerat Ragnar Östberg flyter förbi på min högra sida, en grön remsa, där skidspåret för bara en vecka sedan låg, löper över det annars snötäckta Gärdet. Den 155 meter höga masten tornar upp framför mig. Jakthundsägare i Hunterstövlar, ryttare på höga hästar och så jag. I mina tights och med solen i ögonen. Och utan några som helst impulser att lämna denna vackra stad. Inte för en sekund, inte där och inte då.

Norsk-låsning

Jag förstår att det kan upplevas som lite tjatigt och, som flertalet av mina vänner har påtalat mer än en gång; aningen anti-patriotiskt - på gränsen till landsföräderi, men jag kan liksom inte hålla tillbaka mig själv! Heja Björgen!!! Jag längtar till den dag det står mitt efternamn på mina Salomonlaggar!

Skidsäsong med kickstart

Skidsäsongen satte verkligen igång på allvar riktigt tidigt i vinter och Kung Bore verkar ha begåvats med ett fantastiska gott humör i år. Glädje åt det och alla skidstunder som det hittills givit mig! Själv var jag snabb med att nyttja snön så snart den fallit till marken och pressats samman något sånär av diverse spårmaskiner. Jag gnetade på med min egenkomponerade åkstil och hann avverkade ett antal mil innan några snälla kompisar kom till undsättning och skänkte mig en skidlektion i födelsedagspresent. En timme med en instruktör vars fokus enbart var på mig och min åkning var vad som behövdes. Min skogshuggarstil a la Kowalczyk är som bortblåst och jag flyter nu fram i spåren som värsta Björgenkopian. Troligtvis kommer jag att köra i världscupen redan nästa år, men det är inte riktigt klart än. Det saknas ännu några detaljer, typ... Ska t ex slipa lite på min stakning med kick - min instruktör ansåg att den var lite... bakvänd, så att säga.

Under trettonhelgen var jag på träningsläger i Högbobruk, som bjöd på fantastiskt väder och väldigt fina spår. Sviterna av en 40-årsfest (inte min!) och 12 av 30 timmar i bil försvagade min annars så kraftfulla kropp och tvingade fram ett inställt träningspass på fredagen. Detta gjorde dock att jag var vansinnigt stark resten av helgen och jag lyckades i bruksskogarna kasa runt 6,5 mil fördelat på tre pass. Dessutom hade jag förmånen att se ett riktigt vallaproffs lägga på klistervalla (på mina skidor!) och jag slukade glupskt den lärdomen. Samtidigt kunde jag återigen konstatera att ju mer man lär sig, i detta fall om vallning, desto mer förstår man att man inte kan. Bra, men ändå inte.

Inte-stats 2010

Jag gjorde ett lamt försök att här göra någon slags utdragen sammanställning av träningsåret 2lax10, men jag insåg ganska snart det menigslösa och framför allt låga läsarvärdet i det och raderade helt sonika inlägget. Helt kortfattat konstaterar jag istället att jag under förra året mäktade med att träna och "tävla" i drygt 220 timmar. Under den tiden hann jag bland annat med att springa 103 mil, cykla 178 mil och skida 30 mil på längden. Siffror ej jämförbara för någon annan än jag själv, om de ens duger till det.

Detta nya, fräscha 2011 siktar jag på allmänt välmående som jag når genom allsidig, harmonisk och rolig träning! Och att träna och "tävla" mer än 220 timmar, så klart!