För att förtydliga och eliminera eventuella missförstånd; fultysken är fultysken och givetvis inte Columbus, som ju tvärtemot såklart är fintysken! Och fintysken ska självklart med runt sjön - hur skulle det annars gå för mig?!!
Kontroversiellt kan tyckas att trycka ner en vesuvio i cykeltröjans ena ficka, men jag är orolig för att mina typ 67 bars inte kommer att räcka att täcka mitt energibehov runt dammen. Eller snarare, min goda självkännedom (i just detta fall) gör att jag vet att jag kommer att barsvägra redan efter cirka 30 kilometer och därför kan det vara bra att ha med lite annat att tugga på. Konsekvent som jag är kör jag även det italienska köket i den andra cykelfickan, där jag kommer att trycka ner några paket egenhändigt lagad lasagne. Fultysken som står bredvid fetitalienaren på bilden får inte följa med runt, den ska bara nyttjas förebyggande och hjälpa mig att fylla upp kroppen med elektrolyter och kolhydrater under kvällen.
Sedan vågar jag inte sätta någon fler tidsstämpel, för vem vet vad som händer på vägen. Förra året tog det oss tre 11 timmar och 52 minuterna att besegra sjön. Jag hoppas givetvis på en förbättring av den tiden, om jag inte trodde att det var möjligt skulle jag inte åka igen!! Frågan är bara om vi lyckas förbättra oss och i så fall med hur mycket...
Den som tycker att det är värt kostnaden av 30 pix och anser det okej att väckas av ett sms på lördagsmorgonen kan följa min färd genom att sms:a VR 17226 till 72700.
När den nya veckan kickade igång gjorde jag mitt bästa för att skaka av mig sviterna av bling-blinghelgen och den vackra, soliga måndagskvällen ägnades åt att ekipera min lilla syster (som sagt; inte lillasyster - bara en liten syster) i blöjförsedda tights, placera henne på Bianchi och sedan dra henne runt Lovön. Eller dra och dra, hon trampade på ganska bra själv och till min stora systerglädje satt hon riktigt bra på den gröna italienaren. Tanken med rundan var mest att köra in mina nya däck och få lite cykelglädje inför den annalkande helgen. Benen ville jag spara till Parloppet, som stod på tisdagens schema.
mer känd som Missy Misdemeanor Elliot besökte till min stora och barnsliga fixerings glädje den för mig annars helt ointressanta Stockholm Jazzfestival. Kritiker väste så snart hennes deltagande blev känt att en hiphopdiva inte hade något att göra på en i övrigt så musikalisk tillställning. Regnet började falla i samma stund som 39-åringen från Virginia entrade scenen och det fungerade senare onekligen som den kända drivkraften på hjulet, när kritikerna missunnsamt kunde konstatera att hennes allt för korta nummer bestod till mesta dels av mimning och reklamkampanjer för mulinationella företag och för henne själv.
Jag ser detta meningslösa inbrott i källarförrådet som en varningsklocka och imorgon går ett lass med saker som kan vara roliga att ha kvar till en säkrare, för allmänheten okänd, förvaringsplats. Märkligt beteende att bryta upp ett tiotal förråd och bara böka omkring utan att plocka med sig något, som det verkar än så länge i alla fall. Råttor kanske, eller möjligen något av de där vildsvinen som tydligen tagit sig över stadsgränsen och sakta men säkert börjar göra sig hemmastadda i Sthlm. Underligt också att dessa råttor, eller vildsvin, valde att gå rakt på den låda som i princip i förseglat tillstånd i över ett decennium har flyttat runt med mig och placerats längst in i förråd efter förråd. Det var med en något förvånad min jag skrapade mig i pallet och konstaterade att gamla foton på mig, min första maratonnummerlapp och ett antal negativ (skapligt exotiskt i dessa digitala tider) låg upprivna i det fullproppade källarutrymmet. Hej, vad var det för fel på min mtb och mina i det närmaste nyinköpta längdlaggar?!! Vet inte, men jag är glad för att råttorna inte tog dem med sig!
Bra idé att i förväg berätta att jag avsåg att ge mig ut på långcykling! Det fungerade verkligen som en svidande piska (vissa använder hellre morötter, men jag tror mer på bestraffning) att veta att jag gått ut i cyberrymden med att jag skulle köra långt. Hur pinsamt vore det inte att tvingas erkänna att jag inte alls cyklade någon långtur, utan att jag istället tog en fintur med fikastopp på ett idylliskt placerat café, där jag åt Napoleonbakelser och drack läsk?!! 
Sänkt men sjukt fokuserad blick när startskottet släppte iväg alla oss snabba damer. Roligt att jag för ovanlighetens skull fångas på bild med båda fötterna i luften samtidigt. Det är väl annars det som beskriver innebörden av "att springa" och gångarna diskvalificeras för det beteendet.
Bara hundra meter kvar och jag springer fortfarande, båda baktassarna i luften samtidigt!
Ytterkurvan in på målrakan och jag känner att jag har bra häng på bruden som passerade mig några hundra meter tidigare, mina "10-kilo-för-mycket-för-att-vara-en-löpare" till trots!
Kolla in min galna blick! "Jag ska f-n plocka henne!" Precis i denna stund gav jag det vinnande kommandot till mina korta köttbulleben: "Trumma, klapp-klapp-klapp!"
Duellen är avgjord, kötbullebenen svarade, jag fick min meter och klockan visar min sluttid. Skönt med bildbevis, helt klart! 
Shit, vad jag betar av tävlingar! Värsta flytet jag är inne i ju! Igår ställde jag plikttroget upp för mina kollegor och anslöt mig till de 16 000 (!) andra tjejerna, kvinnorna, damerna, tanterna och alla andra som samlats för detta vårjippo som trots allt vilar på en bra grundtanke. Eftersom detta är ett lopp för kvinnor och kvinnor enbart förekommer ingen tidstagning, då det kan tänkas skrämma bort deltagare... Vi 100-200 damer som avsåg att springa de fem kilometerna på 19 minuter eller snabbare var därför hetare än någonsin på att starta våra klockor när startskottet ljöd. Är det inte fantastiskt att Stockholm med omnejd har så otroligt många snabba löpardamer? Jag undrar var alla håller hus och var det bedriver sin träning, för det är inte ofta jag ser någon så snabbfotad lady i mina trakter och då är mina trakter ändå ganska vidsträckta. Själv kände jag mig aningen skamsen när jag tryckte mig fram till absoluta främsta startledet eftersom jag i ärlighetens namn siktade på en tid precis under 21 minuter.
