Ursvik Extreme

Harvade mig idag igenom den helvetiska 15-kilometersbanan i Ursvik, eller Uschvik som det egentligen bör kallas. I mina splitternya terrängskor som jag gick (fast jag satt mest) in på jobbet efter lunch skuttade jag fram över rötter och lergropar, upp och nerför backar. Det var verkligen otroligt jobbigt, men det är en tjusning i att tvingas vara så fokuserad på varje steg. Man har liksom nästan inte tid att känna efter hur trött man är, även om jag i vanlig ordning gjorde mitt bästa för att delta i mitt egna lidande.

Detta ska få bli terränglöpningens gyllende år och jag ska passa på att lära känna Sthlms skogar bättre. Koppla vargarna - här kommer jag!

Published with Blogger-droid v1.6.3

skidavslutning

Tväråvalvet när det är som allra bäst och då är det riktigt bra. Gårdagen var som en enda lång skiddröm i backarna, toppad med en fantastisk gulasch med tillhörande öl i solen på Bustamons veranda. Laggarna svängde i vanlig ordning som bara den, så jag valde att bara stå med nedför backarna. När jag idag sa till min sambo att jag inte visste hur jag skulle utveckla min åkning fick jag till svar att jag borde sluta finåka och isället åka mer aggressivt. Jaha ja, det var det som saknades ja, förstod jag. I nästa åk sulade jag på för allt vad tygeln höll, sa till mig själv att jag skulle pressa på och två feta svängar senare låg jag nerbäddad i snösörjan i Lundsrappet med båda skidorna några meter upp i pisten. Jojo, men vurpan var väl värd för efter det gaskade jag faktisk upp min åkning flera snäpp.

Published with Blogger-droid v1.6.3

Den vackra svarta

Förmodligen bland det vackraste och läckraste jag sett på mycket länge! Tur för mig att jag verkar ha en pågående stark tysklåsning (tänk om jag hade köpt en BMW - då hade jag likväl kunnat emigrera!) och inte har Italien närmast mitt hjärta (än), för då skulle varje besök i affären där denna skönhet finns vara en enda stor plåga. Mitt första besök i Bianchicafét var nu istället enbart en lång njutning där jag först fick ögongodis i affären och sedan gokaffe för läckergommen. Gillade och jag kommer att återvända! Frågan är om inte min germanska fixering kan komma få sig en törn om jag fortsätter att hänga där...?

Den snöfria säsongen mer än nalkas...

...för den är ju redan här! (Även om Åre i sin sköna vinterskrud snart väntar mig) Andra repan på Columbus skedde idag och det den första dagen med något som faktiskt kan liknas med riktig vårvärme i luften. Någon ynka grad till och jag hade lämnat mina lösben hemma!

I det tillstånd av vårrus som jag plötsligt slungades in i kände jag hur stadspulsen kallade på mig och jag begav mig ut på en fincykeltur klädd i trenchcoat och streethjälm. Efter att suktat ett bra tag efter en makalöst vacker, mattsvart Bianchi fullkarbon i affären som hänger ihop med cafét med samma namn som den snygga svarta, avnjöt jag en bra kaffe och fann sedan snart mig själv i en annan trevlig affär med ett makalöst utbud av sportprylar. Jag fick (eller fick och fick...) med mig ett par brutala terrängskor hem och nu kan jag knappt bärga mig tills jag får känna en stenig stig under deras grovmönstrade sulor!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Årets första på smala hjul

Både SMHI och yr.no hotade med riktigt anticykelväder och menade att det skulle dra in redan vid niotiden i morse. Solskenscyklist och morgontrött som jag är kände jag mig aningen ambivalent när jag konstaterade att himlen skymtade klarblå och temperaturen visade tvåsiffriga grader. Jag velade runt ett tag, men bestämde mig sedan för att inte försätta chansen till att inleda cykelsäsongen denna lediga fredag.

Med kraftig vind i ansiktet trampade jag iväg ut mot gamla hederliga Drottningholm och trots att hastigheten knappt orkade upp i 25 km/h kände jag bara ren och skär glädje över att rulla på Columbus. För att inte krossa cykellyckan redan vid första passet genom en momsterrunda beslöt jag mig för att inte köra så långt. När jag så hade stretat i 40 minuter gjorde jag en 180 graders vändning, fick vinden i ryggen och kände hur farten ökade. Fem minuter hemifrån träffades jag av den första regndroppen och jag hann precis sladda in framför min port innan regnet tilltog. Perfekt tajming med de opåverkbara faktorerna (typ väder), men även med de påverkbara tingen så som klädsel och utrustning. Jag tror att 2011 kan bli en mycket bra cykelsäsong!

Vårkänning

Vårtecknen stod under mitt långpass i eftermiddags som spön i backen. Blommorna (krokus, snödroppar eller vad det nu var - förlåt mamma!) neg glatt åt mig i sina södersluttningar. Jag hade för första gången i år mina tunna, långbenta tights utan vare sig underställ eller korttights under, varken mössa eller vantar och dammet satt som ett smäck i lungorna. Jag kände en stark drift att springa förbi cykelvägarna som leder ut mot Ekerö för att se om sopmaskinen hade varit där och jobbat. Det hade den! Glädje!!! Min lediga fredag verkar innehålla en efterlängtad cykelpremiär, äntligen! Men, är man* solskenscyklist så är man*. Då går det inte för sig att harva runt på grusiga vägar, klädd i lager på lager på lager för att hålla kylan utanför kroppen. Nej, då väntar man* vackert på värmen och när cyklingen sedan äntligen blir av så njuter man* stenhårt, samtidigt som man* våndas över att formen är som den är, det vill säga illa.

Efter min löpning travade jag iväg för att möta upp en kompis. Vårkänslorna som under löppasset bubblat upp i mig nära på rann över när jag kände doften av en kolgrill. Snacka om vårlukt! Sedan gick jag ytterligare några steg i riktning mot vårdoften och insåg att det var den grekiska restaurangen som grillar sina köttabitar på vårkol året runt som orsakade överflödet av årstidsflödet. Nåja, det gjorde mig just ingenting. Det är ju ändå vår. Nästan.

(*Man är i vanlig ordning jag, f.y.i.)

Säsongsavslutning i Romme

Sista skiddagen för säsongen, för Romme Alpin då, inte för mig. Jag hoppas på ytterligare några fina dagar i Åre med laggarna fastspända på hasorna.

Angående den sena tiden på säsongen hade jag av någon outgrundlig anledning blott tagit risken för väldigt mjukt underlag i beaktning. Tanken på att regnet dessutom, utöver de + 8 graderna, skulle stå som spön i backen hade inte alls slagit mig. Regnet stod som spön i backen, verkligen! Men är man skidälskare så är man, he ä ba å åk!
När handskarna var så blöta att det blev outhärdligt sladdade vi in i shoppen och köpte nya. Mycket enkelt. Total tid som vi stod i liftkö: 24 sekunder. Helt klart en värd dag!

Published with Blogger-droid v1.6.3

Dagens I-landsproblem

I mitt tama försök att effektivisera dagen tänkte jag slippa tjava iväg till affären för att handla lunch. Till min stora glädje hittade jag två lammkorvar i frysen och tänkte att de blir perfekta tillsammans med spaghetti och en äggula, toppat med lite riven parmesan och svartpeppar. Snabbt och gott på min effektiva fredag, tillika fridag. Spaghetti var slut så jag fick ta en annan pasta som jag slängde ner i kastrullen innan jag kastade in mig själv i duschen. Mycket effektivt. När korven tinat såg jag att det inte alls var lammkorv utan någon slags fulkorv som verkligen inte jag inhandlat. Att döma på dess konsistensen efter några minuter i stekpannan var det sannolikt kokkorv, men det var inte mycket att göra åt. Pastan blev överkokt och utan spänst och i pepparkvarnen fanns inte ett ynka korn kvar. Parmesanen glömde jag bort. Effektiviteten är dock fortfarande ganska hög, i alla fall beträffade den tid som gått åt till att laga och tvinga i mig en av de minst välsmakande luncher på väldigt länge. Sett över hela dagen är den där effektiviteten desto sämre. Sedan uppstigning strax efter 8.15 har jag utöver den misslyckade lunchen hunnit med exakt detta: äta frukost, prata i telefon, springa 35 minuter och stryka en skjorta. Klockan är nu 13.08. God natt!

Published with Blogger-droid v1.6.3