måndag 25 november 2013

Hälsa

Nu var det så länge sedan jag gjorde ett inlägg här att jag tydligen inte riktigt hängt med i appens (icke-) utveckling. Om man skriver något jättelångt på sin iFån och sedan växlar till ett annat program, OBS! inte stänga appen, så försvinner hela inlägget. Störande. Eftersom att jag har problem med mitt korttidsminne kan jag inte komma ihåg vad jag hade skrivit, så jag gör därför en kort sammanställning:

Hjälp! Jag ska göra ett jättekort test på mig själv. Jag ska äta jättenyttigt i en hel vecka. Jag ska under samma vecka också vara hälsosam. Hjälp! Alltså, inget vin, inget snask, inget fredagschips och ingen torsdagspannkaka. Jag är livrädd men det kan gå, hoppas! Tänk på alla tokar som gör andra, mycket jobbigare saker. Som att inte konsumera på ett helt år till exempel. Eller de som är vegetarianer i flera decennier. Det måste vara himla jobbigt. Eller de som lever ett helt liv utan att rödvinsspänningar en söndag förmiddag. Eller de som gör allt det där samtidigt, eller snarare inte gör. Hjälp, det skulle jag inte klara av!

Nåväl, det där blev en dålig sammanfattning av mina borttappade ord, men en sak som jag vet att jag skrev var att "jag skriver det här för att då vet jag att jag måste klara det. Även om ingen läser det och således vet om mitt lilla projekt (det är inte ens ett projekt enligt en kurs jag gick nyligen. Det var en kurs om projektdeltagande...) så vet jag själv att jag skrivit ut det i rymden att jag minsann kan vara HÄLSOSAM i en, EN!, vecka och då ska jag banne mig klara det!

Så, när jag skulle spalta upp mina korta regler när texten då försvann, fick jag för mig att skriva "inget raffinerat socker". Jag blev då varse om att jag pinsamt nog inte visste exakt vad raffinerat socker och var tvungen att googla det. Jag vet nu vad raffinerat socker är och nej, jag ska inte äta raffinerat socker nästa vecka. Jag ska heller inte äta råsocker eller annat sötningsmedel, med undantag för det jag får i mig av vissa frukter. Jag ska dock inte sitta och trycka i mig små, söta, kärnfria vindruvor för att dämpa min sockerångest utan får då tappert bita ihop och tänka på nästa vecka. 

Oj, vad långt detta inlägg kan komma bli. Jag förenklar:
- Inget socker (bla, bla, bla...)
- Inget fett förutom det som finns i de av mig utvalda och godkända matvaror som jag ska äta
- Ingen alkohol (försvann i och för sig redan på socker-punkten)

Jag ska äta fisk, grönsaker och rotfrukter, typ. Motionera och träna så mycket jag orkar. Och dricka svart kaffe så länge jag står ut. Det är det enda jag möjligen kommer tumma på. Jag kommer att väga mig på söndag kväll om en vecka. Innan jag klev upp på vågen ikväll gissade jag i mitt huvud min vikt och hade rätt på hektot. Det är det som kallas bra självkänsla va, när man känner sig själv väl? Jag känner själv att jag har en bra känsla inför kommande vecka och jag tror att det kommer gå bra. 

Kom igen Hälsoveckan, jag kan komma klara det!


torsdag 1 mars 2012

Zell am See

Zell am See ligger, som namnet helt logiskt beskriver, vid en sjö. Denna lilla geografiska beskrivning hjälper till att undvika förväxling med andra Zell, t ex Zell am Ziller. Ungefär som Närkes Kil och Kil, fast med skillnaden att Kil verkar tro att det har äganderätt till namnet Kil då Närkes dito har tvingats att göra ett tillägg i sitt ortsnamn eller bynamn eller vad Närkes Kil nu kan tänkas vara. Eller jag vet i och för sig inte att det var så det gick till, men det känns som en rimlig förklaring av hönan och ägget.

Nåväl, Zell am See (fortsättningsvis i denna blogg kallat enbart Zell - känn på den Zell am Ziller!) har cirka 10 000 invånare och är en stad. Åre har ungefär en tiondel färre antal bofasta och är en by. Anledningen till att jag nämner Åre är att jag tycker att platserna påminner en del om varandra, framför allt deras placering invid en sjö med massiva berg som omger, med järnvägen som löper längs med sjön och den alpina känsla som genomsyrar atmosfären i staden/byn.

Zell's liftsystem är kompakt och modernt vilket gör det snabbt och enkelt att både ta sig mellan de olika backarna och upp till de högsta åkområderna som ligger på knappa 2 000 meters höjd. Det finns gott om restauranger med karaktär utspritt över hela skidsystemet och det är ofta förenat med en känsla av genuin alpatmosfär som man slår sig ner och beställer in en gulaschsoppa. När jag anlände till Zell var det kallt, runt -15 grader första dagarna, men eftersom många backar ligger runt 1 000 m.ö.h. blir kylan inte så påtaglig. Området har också backar och liftar i olika vädersträck vilket möjliggör att söka sig till de områden som för dagen har bäst förutsättningar utifrån rådande väder. Nackdelen blir följdaktligen att de för dagen bästa områdena blir väldigt befolkade och det kan stundtals vara väldigt långa köer till liftar och matställen. Zell's närhet till kommunikation (t ex nås staden med tåg på ca 2 timmar från både München och Salzburg) är nog också en stark bidragande orsak till att många kommer till orten. Den vecka jag var där hade tydligen barnen i Salzburg ha sportlov och kanske var det några av dessa barn som iklädda färgglada västar åkte på långa led efter skidskolelärare tvärs över backarna.

En morgon fick jag det stora nöjet att njuta av en pist med tre decimeter orörd nysnö och det var ett av mina hittills mest lustfyllda åk. Jag var helt euforisk när jag kom ner för backen och jag satt nästan och hoppade av iver när jag tog liften upp igen för att upprepa åket. I Zell är man dock inte ensam i backen så när jag väl kom upp igen hade allt för många skidentusiaster tuffat ner genom pudret utan att lämna särskilt mycket över till förväntansfulla jag och mina laggar.

Sammanfattningsvis var Zell värt ett besök, mycket på grund av helhetskänslan av en levande och väl underhållen alpstad. Pisterna var breda och preparerade på bästa sätt, även om förutsättningarna vid mitt besök var synnerligt goda med den stora mängd snö som föll under veckan. Det går skidbussar inom områdets olika delar men även till glaciären Kitzsteinhorn dit man med buss enkelt tar sig på cirka 35 minuter. Har man bil tar man sig också på samma tid till Saalbach och det gigantiska skidsystem som kallas Ski Circus. Dock höjer jag ett varningens finger för den som söker enslighet i pister och på matställen samt för de som ogillar liftköer eller för all del köer generellt, för då bör nog inte Zell vara förstahandsvalet för skidresan. Sedan gäller nog allmänt, vart man än beger sig, att vara taktisk med när man befinner sig var. Första timmen liftarna körs är såklart alltid de bästa, men man bör även tänka till lite och försöka planera fika och lunch så det inte sammanträffar med alla andras behov.

onsdag 29 februari 2012

Österreich 2012

Mina tre bästa semesterveckor sedan älven brann är sorgligt nog snart till ända, men jag kommer kunna leva länge på dem. Förhoppningsvis flera dagar eller hela eller åtminstone halva bilresan hem...

För den goda sakens och mitt egna dåliga minnes skull ska jag roa mig med att här dokumentera de olika ställen jag besökt. Det har varit utförsåkning av något skiftande karaktär, även om all åkning skett i pistade områden och inom ramen för vad som lite halvtråkigt uttryckt kan kallas för "säker skidåkning". Inga dropp över hängdrivor och inga helikopterlyft, tyvärr. Jag är inte riktigt där som skidåkare än, men vem vet vad framtiden bär i sitt sköte (satan vilket äckligt uttryck - jag kan inte fatta att jag skriver det!) för den som gnetar på i backarna. Kanske kommer jag som 50-åring att kasta mig utför vertikala, blott fläckvis snöbeklädda väggar?! Kanske, kanske inte. Kanske inte. I detta nu handlar detta dock, som sagt, om vanlig svenne-åkning i pistade nedfarter. Ibland har jag förvisso varit lite wild and crazy och tagit mig an en och annan opreparerad nedfart avsedd för "advanced skiers only" eller "nur für Geübte" som det verkar heta på tyska, men där går verkligen gränsen!

Fortsättning följer...

Löpning för något gott

Av en slump (inte riktigt kanske men typ) snubblade jag idag in på en artikel som fick mig att fatta ett hastigt och helt igenomtänkt beslut. Under dagen har denna impulshandling marinerat till sig i min hjärna och ju mer jag tänker på det desto mer motiverad blir jag till att genomföra det jag föll för för bara några timmar sedan. Kolla in detta!

Jag springer och alla som vill ställa upp som "sponsor" lägger valfri peng. Minsta belopp är 1 krona/kilometer av de 50 km som jag den 16 juni ska springa och pengarna går till Panzisjukhuset i Kongo. Aningen nördigt och egentligen lite för pretentiöst för min smak men om min löpning för en gångs skull kan vara till nytta och någon slags glädje för någon annan än mig själv så får det vara värt det. Jag känner mig grymt taggad att ha något nytt och utmanande att träna inför, nu när det sannolikt bara är ett fåtal dagar kvar på vintern. Målet är att genomföra loppet, inget annat. Om det tar fyra, fem eller åtta timmar spelar ingen roll och för ovanlighetens skull känns det som en positiv drivkraft att inte jaga tid.

fredag 24 februari 2012

Glaciärens magi

För andra dagen stod vi och stampade utanför kabinbanan 8.10 och väntade på att de första skidentusiasterna, vi inklusive, skulle skickas iväg upp. Strax efter halv nio var vi uppe på 3 000 m.ö.h och fick det stora nöjet att skära manchesterränder efter manchesterränder. De första två timmarna de dagarna var värt allt jag betalat för resan och mer ändå.

söndag 19 februari 2012

Så tittade solen äntligen fram...

...och jag passade på att ta mig fram som en skrämd hare på mina hyrda skateskidor. Jag var nog inte en total teknisk katastrof men utthållighetsmässigt var jag en skam för min släkt! Så vitt jag förstår finns det ingenstans i åkningen man kan vila, typ. Kanske lite i utförslöporna då, men dessa var så flacka och få att jag när de väl kom var tvungen att staka fort fort för att få lite fart i mitt solvarma fejs.

onsdag 15 februari 2012

Lunchvy

Om jag hade den här vyn till lunch i mitt vanliga liv så skulle jag utan att våndas det minsta köa i 20 minuter. Eller en halvtimme. Kanske till och med mer, utan att våndas och inklusive njutning samtidigt som jag åt min gulasch.

Lyckliga jag som får njuta av denna eller likvärdig lunchutsikt ett tag, jag tar till vara på varje sekund.