Nåväl, Zell am See (fortsättningsvis i denna blogg kallat enbart Zell - känn på den Zell am Ziller!) har cirka 10 000 invånare och är en stad. Åre har ungefär en tiondel färre antal bofasta och är en by. Anledningen till att jag nämner Åre är att jag tycker att platserna påminner en del om varandra, framför allt deras placering invid en sjö med massiva berg som omger, med järnvägen som löper längs med sjön och den alpina känsla som genomsyrar atmosfären i staden/byn.
Zell's liftsystem är kompakt och modernt vilket gör det snabbt och enkelt att både ta sig mellan de olika backarna och upp till de högsta åkområderna som ligger på knappa 2 000 meters höjd. Det finns gott om restauranger med karaktär utspritt över hela skidsystemet och det är ofta förenat med en känsla av genuin alpatmosfär som man slår sig ner och beställer in en gulaschsoppa. När jag anlände till Zell var det kallt, runt -15 grader första dagarna, men eftersom många backar ligger runt 1 000 m.ö.h. blir kylan inte så påtaglig. Området har också backar och liftar i olika vädersträck vilket möjliggör att söka sig till de områden som för dagen har bäst förutsättningar utifrån rådande väder. Nackdelen blir följdaktligen att de för dagen bästa områdena blir väldigt befolkade och det kan stundtals vara väldigt långa köer till liftar och matställen. Zell's närhet till kommunikation (t ex nås staden med tåg på ca 2 timmar från både München och Salzburg) är nog också en stark bidragande orsak till att många kommer till orten. Den vecka jag var där hade tydligen barnen i Salzburg ha sportlov och kanske var det några av dessa barn som iklädda färgglada västar åkte på långa led efter skidskolelärare tvärs över backarna.
En morgon fick jag det stora nöjet att njuta av en pist med tre decimeter orörd nysnö och det var ett av mina hittills mest lustfyllda åk. Jag var helt euforisk när jag kom ner för backen och jag satt nästan och hoppade av iver när jag tog liften upp igen för att upprepa åket. I Zell är man dock inte ensam i backen så när jag väl kom upp igen hade allt för många skidentusiaster tuffat ner genom pudret utan att lämna särskilt mycket över till förväntansfulla jag och mina laggar.
Sammanfattningsvis var Zell värt ett besök, mycket på grund av helhetskänslan av en levande och väl underhållen alpstad. Pisterna var breda och preparerade på bästa sätt, även om förutsättningarna vid mitt besök var synnerligt goda med den stora mängd snö som föll under veckan. Det går skidbussar inom områdets olika delar men även till glaciären Kitzsteinhorn dit man med buss enkelt tar sig på cirka 35 minuter. Har man bil tar man sig också på samma tid till Saalbach och det gigantiska skidsystem som kallas Ski Circus. Dock höjer jag ett varningens finger för den som söker enslighet i pister och på matställen samt för de som ogillar liftköer eller för all del köer generellt, för då bör nog inte Zell vara förstahandsvalet för skidresan. Sedan gäller nog allmänt, vart man än beger sig, att vara taktisk med när man befinner sig var. Första timmen liftarna körs är såklart alltid de bästa, men man bör även tänka till lite och försöka planera fika och lunch så det inte sammanträffar med alla andras behov.
