Den leende löperskan...

...med den vansinnigt höga armbågsförningen!

LL 2lax11 - check!

Den leende löperskan slog till och levererade ett lopp i glädjens tecken! Jag lyckades med att under 30 kilometers löpning bara glutta på klockan två gånger. Första gången kikade jag strax efter 20 km och efter en stunds överläggande med mig själv, där kvarvarande krafter utvärderas, bestämde jag mig då för att jag borde klara sista milen under 48 minuter. Andra gången jag kontrollerade hur jag låg till tidsmässigt hade jag mindre än 2 km kvar och jag kunde då konstatera att jag hade relativt god marginal för att klara av att ta mig i mål under 2.30.

Jag klarade både mitt prioett- och priotvåmål; att klara silvermedaljen och att gå under 2.30! Min Lidingöloppsfobi putsades förmodligen väck idag, mycket angenämt! Efter att burit på den fobin i prick 10 år tänker jag nu ta mig minst lika lång tid att njuta sötman av dagens om inte seger så väl förbättring!

LL 2011

På lördag gör jag mitt andra lopp på kort tid. Inte världens mest spektakulära grej kan tyckas, men det som dock är aningen anmärkningsvärt är att jag faktiskt inte har minsta ångest inför loppet. Tvärtom, jag ser verkligen fram emot att få knata upp och ner för backarna på ön! Jag lovar att ta en fet revansch på mitt senaste, usla LL, som jag avrundade på ett högst osmakligt sätt, urk. Håll utkik efter den gladaste löparen på Lidingö - det kan nämligen vara jag!

Farväl sommar 2011

Även sommaren verkar ta ett språng iväg och förvandlas till höst. Jag gillar hösten men jag minns min sommar och dagarna på Björnö, där jag inte förbättrade min fysik men väl fyllde upp mina välmåendedepåer. Minst lika bra.

Äppelteknikens nyckfullhet

Som den IT-kännare jag icke är skyller jag min frånvaro här på min okunnighet (läs ointresse på att ta till mig viss ny kunskap) i den elektroniska världen. Om detta inlägg publiceras korrekt ser jag det som ett avstamp för min ifånbloggning.