Och säsongen är igång!

Skidorna är nu ompysslade efter bästa amatörförmåga och testade i diverse olika spår och inte-spår. Klart bäst hittills var Ågesta, som jag därför satsar stenhårt på imorgon och med kollektivtrafikens yttersta sträckningar räknar jag iskallt med att ta mig dit. Rusning i tunnelbanan med ett par skidor under armen kan väl inte vara så himla farligt? Varken skidspetsarna eller stavdito lär ju sticka mig i ögonen, så att säga. Andra resenärer ombeds dock att se upp!

Min besatthet kring skidandet har ännu inte visat några tecken på att lägga sig, istället maler jag på från undergroundnivå, som en viss medial rappare skulle kunna uttrycka sig. Jag hoppas dock att presentkortet på en tekniklektion i längdåkning som mina vänliga vänner gav mig i födelsedagsgåva kommer att ha i alla fall en uns av effekt på mitt fråntryck i spåret resten av säsongen. Strategin för morgondagen är, förutom att försöka tajma in mig bra till bussens avgång tillbaka från Ågesta eftersom den bara går en gång i timmen, att åka bra istället för att försöka hålla farten uppe. Med andra ord kommer det sannolikt knappt vara styrfart på mig imorgon!

Nu återstår bara lite förberedelser inför äventyret, som till exempel att välja vilken av mina tre vallor som jag ska använda. Svårt beslut, ett mycket svårt beslut!