fredag 18 november 2011


Den så kallade TV-eken på Oxenstiernsgatan nära TV-huset ska sågas ned. Det 800-åriga trädet anses vara en fara för allmänheten, då det är i så dåligt skick att det verkar kunna trilla ihop vilken sekund som helst och träffa förbipasserande. Beslutet att ta det sista livet ur gamlingen genom att sätta en motorsåg i det har berört och upprört ett antal människor så till den milda grad att polisen nu tvingas spatsera omkring och bevaka ordningen runt trädet.

Jag är i trädets vara eller icke vara inte mer engagerad än att jag anser att om det mår bra så ska det givetvis få leva vidare där ute på Gärdet, är det ruttet (eller angripit av svamp som jag hört nämnas i ärendet) så måste man väl ta bort det. Så. 800 år är mycket gammalt och kanske är det även en hög ålder på en ek, speciellt då den sista seklet tvingats leva i en allt mer förorenad luft, men vad vet väl jag? Vad som dock får mig att rygga inför hela spektaklet är just all uppmärksamhet och hur mycket detta har kostat och kanske även kommer att fortsätta kosta. Mediebevakningen står inte i proportion till vad det handlar om och när trädkramarna börjar tala om hur man kan rädda trädet handlar det om hundratusentals kronor i insats. För vad då? Hur länge skulle en sådan trädrespirator hålla åldringen vid liv? 10 år? 5 år? Eller 50 år? Och av vilken anledning? Ett träd. ETT träd!

Snälla trädkramare, jag vill verkligen inte att man ska såga ner ett träd utan eftertanke, men jag tycker heller inte att man ska riva hus som är 50 eller 150 år för att de inte passar in längre. Jag tycker inte det är optimalt att skövla skog för att få plats med vindkraftverk eller motorvägar. Jag tycker det är vansinnigt att bygga sönder strandlinjen för att några husägare har möjlighet att köpa sin natur. Jag tänker varje gång jag påminns om hur många liter vatten det går åt för att producera ett kilo nötkött att jag aldrig mer ska äta en biff, men så tänker jag på vad jag istället ska stoppa i mig och blir då förvirrad. En avokado odlad i ett land där vatten är en bristvara, är det så mycket bättre och i så fall; hur mycket bättre? Det finns dåliga beslut och dåligt beteende. Sedan finns det ännu sämre beslut och ännu sämre beteenden. Sila mygg och svälja kameler, om du frågar mig om min åsikt i ekenfrågan. Almarna för 40 år sedan var en helt annan kamp, även om det också handlade om träd... Kan det vara så att kämparna för TV-eken är övervintrade alm-stridare som nu ser chansen till en renässans? Eller är det alm-stridarnas avkommor som också vill ha en kamp på sitt CV?

Rädda ekskrället om det är möjligt, men gör det inte på bekostnad av barnomsorgen, äldrevården eller sjukvården. Jag beundrar alla som kämpar för sin sak och för det de tror på, men man får inte bli förblindad för sakens skull. Säger jag, som sitter hemma på kammaren och gör ingenting för någonting mer än lyssnar på nyheterna om och om igen.

Inga kommentarer: