Solsemester som kick-off

Min efterlängtade solsemester, som jag suktat efter sedan jag på nationaldagen återvände från sköna Thailand, är sedan i tisdags till ända. Tio sköna dagar med 30-gradig värme, ljumma havsbad och brännande sol spenderade vi till stor del i horisontalt läge på en mjuk solbädd. Jag hade någon slags naiv vision innan avresan om att jag skulle på ett kombinerat tränings- och slappläger, men när vi väl installerat oss bland pizzor, Corona, Pringlesrör och Moijtos med långa sockerrör i insåg jag snabbt att träningsdelen skulle få stryka på foten till förmån av tidigare nämnda företeelser. Tre gånger kravlade jag mig upp på löpbandet i det luftkonditionerade gym som fanns att tillgå, men det var verkligen inte nog många gånger för att förbränna alla kalorier som jag petade i mig.

De sista dagarna kände jag mig extremt rundlagd och magen hängde bistert över linningen på mina nyinköpta jeans. Känslan av att ha svällt upp så till den milda grad rullade dock igång något som kan liknas med en snöboll av motivation, som växte för var dag, till att förändra såväl kost- som motionsvanor. 10 dagar med bagels till frukost, pizza till lunch, ostiga faijtas till middag och regelbundna mellanmål av chips och Corona fick mig verkligen att sukta efter ångkokta grönsaker och teflonstekpannestekt majskyckling. Sedan hemkomsten har här kokats rödbetor och blomkål, tuggats älgbiff och druckits isvatten och jag mår så väldigt, väldigt bra!

Nu kanske jag borde förtydliga att jag verkligen inte gick omkring med konstant ångest under resan! Resan var fantastisk och jag njöt otroligt mycket av min efterlängtade semester där alla mina förväntningar som innan avresan hade byggt upp infriades. De vågor av fettoångest som rullade in över mig då och då under resans gång, vågor som växte sig högre ju längre tid som passerade, ser jag faktiskt som något positivt, ja som en slags kick-off. Nu är hösten här, i natt var det just inga grader alls att tala om, uteserveringarna har bommat igen för i år och tiden för att byta ut roséglasen mot tekoppar är här! (Jag som inte ens gillar te... Tur att jag just införskaffat en Nespressomaskin!) Jag känner mig laddad inför höstens soppor och grytor, styrketräning och löpning. Och så klart; cykling!

När min kompis (Team Columbus) i morse ringde och frågade efter mitt personnummer, stammade jag förskräckt fram ett "oj, oj", följt av ett 10-siffrigt nummer... Så, Vätternrundan 2010 - här kommer jag! Hur i hela friden gick detta till???!!