Skidhemulens dotter spårar vidare

När skidmobilen var återlämnad fick jag förlita mig på att SL kunde transportera mig till de åtråvärda skidspåren. Just denna vinter 2lax10 (åh, jag kunde inte hålla mig!), som var precis så vintrig som en vinter ska vara, så klarade dock SL inte riktigt att leva upp till de förväntningar som finns på dem att transportera människor kors och tvärs. Förseningar och inställda avgångar på grund av snö och kyla (kärlek!) gjorde att jag liksom många andra tvekade att använda kollektivtrafiken annat än i nödfall. Att nå fram till spåren blev för mig snabbt en nödvändighet, i det närmaste en nödsituation, så för att nå dit jag ville trotsade jag risken att bli sittandes i ett trasigt tåg, klädde mig i töntiga skidkläder och klampade kavat ner i tunnlarna i mina hala pjäxor. Kanske finns det en skidgud som glädjs över nyfrälsta skidentusiaster och därför gör allt för att de (vi!) ska få möjlighet att skida omkring. Kanske var det i så fall den skidguden som gjorde att jag gång på gång prickade helt rätt i den gröna linjens tidtabell och på snabbaste möjliga sättet tog mig till Björkhagen och de närliggande spåren där.

Jag gnetade på, kämpade med min diagonalning och kletade efter bästa förmåga, som inte är särskilt bra, med ömsom blå, ömsom röd och ömsom violett valla för att få fäste under skidorna. I och med att jag är så dålig på att åka kan jag hålla på ganska länge åt gången. Mina krafter tar liksom inte slut eftersom att pulsen aldrig skenar iväg så som den gör när jag springer. Det var snarare att jag hade en tid att passa eller att hungern drev mig hemåt som gjorde att jag avbröt mina rundor, än att krafterna tog slut. Målet inför nästa säsong är att kunna åka så bra att jag kan köra mig riktigt slut i en 10-kilometers slinga. Det är knappt så jag vågar yppa det högt, men jag längtar redan efter nästa vinter! Hoppas, hoppas att den blir kall, lång och snörik!!!

Glädjen i att snön nu nästan helt har försvunnit ligger i att jag snart kan rulla ut Columbus på rensopade gator och att jag inom kort kommer springa på vitsippskantade stigar och höra fåglarna kvittra i takt med mitt flåsande.