Det s.k. träningslägret

Ambitionen med 10-dagars trippen till Miami Beach var inte att det skulle vara ett träningsläger, även om jag stundtals försökte intala både mig själv, mitt resesällskap och mina vänner det. Det kändes liksom lite bättre att åka iväg med en slags föreställning om att jag istället för att komma hem som en uppsvullen sugga, skulle kicka igång såväl bikini- som löparsäsongen där under semestervistelsen. Ett träningspass varannan dag var vad jag hade i åtanke innan avresa, så de fyra träningspass jag mäktade med att genomföra kan jag kanske vara lite nöjd med i alla fall. Fast träningläger är nog en mild överdrift att kalla resan, det känner jag inte minst nu i skrivande stund... Haha, pinsamt!

De löppass jag lyckades åstadkomma utfördes på Miami Beachs boardwalk och på stranden. Den första och sista delen av boardwalken från min utgångspunkt Fontainebleau, jag sprang en sträcka och vände sedan och sprang tillbaka, är precis som namnet antyder en lång träbrygga. Det inger en absurd känsla av att man är i färd att springa ut för att bada, utan att någonsin komma fram. Havet är istället hela tiden bredvid en, som ouppnåelig frestelse. Eller så känns det som när jag som liten tittade på när Clownen Manne cyklade på sin motionscykel och jag lyckades genomskåda att det var väggen bakom sig som rörde sig och inte Mannes motionscykel. Det är liksom inte rimligt att knata så länge på en träbrygga utan att nå fram! Men fram nådde jag, så småningom. Fram dit träbryggan övergick till stenplattor, där promenadstråket breddades och ännu fler människor fick plats att röra sig på.

Det finns fantastiskt mycket att titta på och det fina i att nedgradera träningslägret till att "bara" vara en semesterresa som jag tränade lite på, även om nedgraderingen förvisso kom halvt retroaktivt, var att jag gav mig tillåtelse att verkligen njuta av omgivningen som löpningen gav mig. Miami Beach omväxlar sig verkligen; människorna, bilarna, arkitekturen, lukterna, ljuden, färgerna... Men en sak förändras aldrig och det är sannerligen lutningen. Konstigt att jag inte reflekterat över det tidigare, men det slog mig plötsligt när jag blickade ut från balkongen på 24:e våningen; det är verkligen tvärplatt! När jag tänker tillbaka på platser jag varit på i Florida så kan jag faktiskt inte dra mig till minnes att jag sett en enda backe, men det kan ju bara inte stämma. Visserligen är det i grund och botten byggt på träskmark och sådan är ju givetvis väldigt platt, men ändå...

För att verkligen försäkra mig om att jag inte är ute och cyklar i mitt påstående om platta Florida får jag väl helt enkelt åka dit igen och kolla om jag ser några backar! Jag säger till när det är dags! Fram tills dess ska jag göra mitt bästa för att förbättra min backlöpning, om det mot förmodan skulle visa sig att Miami är väldigt kuperat.