Aprilväder

Igår tog jag årets första skogslöpning. Fantastiskt att komma bort från dammiga, nedgrusade asfaltssträckor längs med tungt trafikerade vägar och istället få lite sågspån under baktassarna och njuta av fågelkvitter som precis lyckades tränga genom mina lock i öronen. Men vad jobbigt det var!!! Jag vet inte vad jag ska skylla på, men när jag idag tittade tillbaka på april som löparmånad så hittade jag möjligen en förklaring, nämligen utebliven löpträning. Jag har verkligen bedrövlig träningsstatistik denna vår och april som ändå började förhållandevis bra kom helt av sig när Den Långvariga Förkylningen kopplade järngrepp om mig. Mina två varv i 5-kilometersspåret i Linköpings Vidingsjö är lyckligtvis inte jämförbara med något tidigare pass varken i år eller något annat år, eftersom jag aldrig tidigare sprungit där. Pulsen och musklerna talade dock sina tydliga språk; lillhjärtat slog som hos en nykläckt sparvunge och musklerna kändes som ett helt mejeri av mjölksyra. Flås, flås, varför kommer det där Göteborgsvarvet så plötsligt varje år??!

Onsdag och torsdag denna vecka har jag vigt dagarna till cykling, så det var med viss nedstämdhet jag i morse sneglade ut genom köksfönstret och såg att det... att det inte var regn som föll ner - det var snö! Jag älskar snö, jag har sagt det så många gånger och jag står fast vid mitt ord, men det finns faktiskt gränser för min kärlek till den. 21 april i Stockholm, nej tack!

Nu när frukosten är avklarad kan jag konstatera att det inte verkar falla fler flingor än de jag såg singla ner, men jag avvaktar cyklingen en liten stund. Inte för att jag inte ska köra, jag kommer köra och köra hårt, men jag vill se hur vädret utvecklar sig så jag kanske kan klä mig rätt i detta svårspådda april-Sthlm.

Idag spräcker jag möjligen 2-timmarsvallen för första gången i år. Med mitt tempo lär jag inte komma mer än några futtiga mil... Vi får se!!!