Så tittade solen äntligen fram...

...och jag passade på att ta mig fram som en skrämd hare på mina hyrda skateskidor. Jag var nog inte en total teknisk katastrof men utthållighetsmässigt var jag en skam för min släkt! Så vitt jag förstår finns det ingenstans i åkningen man kan vila, typ. Kanske lite i utförslöporna då, men dessa var så flacka och få att jag när de väl kom var tvungen att staka fort fort för att få lite fart i mitt solvarma fejs.

Lunchvy

Om jag hade den här vyn till lunch i mitt vanliga liv så skulle jag utan att våndas det minsta köa i 20 minuter. Eller en halvtimme. Kanske till och med mer, utan att våndas och inklusive njutning samtidigt som jag åt min gulasch.

Lyckliga jag som får njuta av denna eller likvärdig lunchutsikt ett tag, jag tar till vara på varje sekund.

Ytterligheter och nostalgitripp till OZ

Huset jag bor i är över hundra år gammalt, lägenheten har ytterväggar från två håll i varje rum och fönstren vibrerar när helikoptrarna hovrar ovanför taken på natten. Bland annat. I morse låg jag med hela kroppen inklusive huvudet innanför täcket och laddade för vad som var nästintill jämförbart med en toppattack på K2. Målet var att ta sig genom rummet och utan förfrysningsskador ta mig fram till klädhögen som jag skapat kvällen innan på ungefär samma sätt fast åt andra hållet. När jag låg där och laddade så kom jag att tänka på när jag var i Australien och hur deras vintrar var. Och somrar.

För exakt åtta år sedan ramlade jag ner i ett überhett Sydney. Enligt anteckningar från resan var det 41 grader när vi kom dit och jag minns hur jag gjorde mig kvitt jetlagen genom att på ett trångt rum utan luftkonditionering gå in i ett dvalaliknande tillstånd som varade i 16 timmar. Den första månaden låg temperaturen dagligen över 30 grader och flera dagar var det varmare än 40 grader. Så här skrev jag 14 mars 2004:

"Idag har det varit minst 40 grader varmt och jag tror att det fortfarande, 20.45, är runt 30 grader. Jag svettas och svettas. Ligger nu i sovrummet på övervåningen och funderar på hur jag överhuvudtaget ska kunna vistas här inne i natt. Förmodligen somnar jag av ren utmattning efter att jag svettats ut all vätska ur kroppen." (...) Sedan skrev jag glatt om hur jag under dagen hade försökt att bodyboarda utan större framgång men detta inlägg har fokus på temperatur så det lämnar jag hän. Fortsätter: "Jag flyter snart bort här! När man vädrar har man två alternativ, nämligen att man har tänt eller släckt i rummet. Problemet är bara att vad man än väljer så får man alltid in några sötnosar i rummet. Om man har släckt kommer kackerlackorna, lyser det kommer det in en rad olika flygfän. Vi brukar rata kackerlackorna och vädra med full belysning. Just nu har jag gjort korsdrag i hopp om att få in lite syrerikare luft. Det hjälper föga, luften står helt stilla och darrar av hetta (...) Shit! Jag ber om ursäkt för den felaktiga informationen angående kackerlackor och att de inte kommer in om det är ljust i rummet. Jag tog just en rackare på bar gärning när han knatade över golvet med siktet inställd på min ryggsäck. Eller tog gjorde jag inte riktigt... De är så otroligt snabba de små liven. Jag hade som avsikt att fånga den med ett glas, jag har fångat många olika djursorter med glas sedan vi kom hit, men den irrade så att jag inte kunde sikta rätt. Istället schasade jag den mot balkongdörren, dit den panikartat ilade. Dessvärre tog den sig inte över tröskeln, utan slank helt fräckt ner under heltäckningsmattan! Jag hatar heltäckningsmattor och nu hatar jag dem ännu mer! Det här är en av sakerna som jag inte tänker berätta för fröken C. En annan sak är att när vi badade idag kom en kille ut i vattnet och frågade om vi hade sett hajen. Fröken C har nog svårt att ta sig ner i plurret utan den vetskapen."

Nu råkade jag visst sväva utanför temperaturämnet, men jag tyckte det var var relevant att nämna krypen och heltäckningsmattan som jag tyckte så illa om inledningsvis. Det var nämligen innan jag förstod varför de klär in golvet med sådana ohygieniska ting. 19 juni, när sommaren försiktigt trevade sig fram i Sverige, var det inte riktigt lika varmt längre Down Under:

"Nu sover jag återigen med helkroppstäckande nattsärk och med strumpor på fossingarna. Idag köpte jag ett par fleecevantar och jag överväger att även ikläda mig dem nattetid... Inte för att jag sover speciellt länge på nätterna för tillfället. Nämligen har jag fått ännu ett toppjobb, som tvingar upp mig ur sängen innan John Blund ens hunnit hem från sin runda. 3.45 ljuder mitt alarm för att sedan pipa ytterligare en gång efter fem minuter. Varje morgon känns lika surrealistisk, som att jag lever i en låtsasvärld. Allt är planerat in i minsta detalj: gröten på plattan, matlådan ner i väskan, OK; tre minuter till gaddrengörning. Spring! 4.15 sitter jag i den kalla bilen."

Ytterligheter. Det var både varmare och kallare Down Under det är i alla fall ett som är säkert och när husen saknar såväl isolerade väggar som uppvärmningsanordningar så är heltäckningsmattor da shit! Jag minns att jag även sov med kläderna under täcket för att de inte skulle vara så kalla att ta på sig. En slags problemlösning som jag kanske ska anamma här hemma så slipper jag mina dagliga toppattacker...

Intervallstyrketräning

Motvilligt gav jag idag vika för den otäcka tekniken och kopplade in telefonen för att uppdatera operativsystemet. Bevakade av två hjälpryttare/kollegor/vittnen gjorde jag de nödvändiga stegen av säkerhetskopieringar hit och synkroniseringar dit för att luren skulle vara sitt vanliga jag även efter uppdateringen. Hjälpryttarna gav goda råd och uppmuntrade mig att göra si och så. Kollegorna tog några steg tillbaka och sa att de inte tog något ansvar för resultatet även om de förstås tyckte att det borde fungera. Vittnena klev fram när jag efter det att uppdateringen var slutförd satt och muttrade över att alla mina applikationer var puts väck, då de försvarade mig inför juryn som ville döma mig till evigt oteknisk. Tur för mig att jag hade vittnen så jag slapp att stå där med mitt vanliga, meningslösa försvarstal: "jag lovar, jag gjorde som jag skulle..." Det har liksom hänt några gånger förut, men då liksom nu har det alltid berott på buggar i systemen, även om jag sällan blivit trodd...

Den här buggen var dock inte värre än att jag fick hämta tillbaka alla förlorade applikationer och det fina i kråksången var att jag då upptäckte att SAOL nu släppt sin app! Lycka och snabbt hade jag hämtat hem den och slagit upp mitt första ord. "Intervallstyrketräning". Det fanns inte. Intervall fanns förstås. Styrketräning också för den delen och tur var väl det annars skulle stora delar av min hobby ju inte existerat. För säkerhetsskull googlade jag på intervallstyrketräning men sökmotorn frågade om jag vill särskriva ordet. Nej tack, det ville jag verkligen inte och bara för sakens goda skull var jag tvungen att dra iväg en sökning på den i det närmaste utdöende sökmotorn Altavista. Och tänk, utan att försöka tvinga på mig en särskrivning gav Altavista mig en träff. Intervallstyrketräning - det finns! I alla fall var det en annan träningsintresserad individ som hade nämnt ordet i en text. Tänk vad bra, annars hade dagens monsterpass ju varit helt förgäves!

Så, jag körde alltså ett intervallstyrketräningspass idag och det var en fantastiskt bra genomkörare. Första halvtimmen var jag ensam i gymmet, så jag drog på min senaste pumpaspellista (det ordet finns nog inte heller i SAOL) på hög volym och körde i bar överkropp. Nej, det gjorde jag så klart inte, men jag slet så svetten lackade och hjärtat pickade fort i otakt till Missy, N.W.A och Kulturation. Tre stycken multiset med fyra övningar i varje avverkades i så högt tempo som jag mäktade med. Varje multiset innehöll en övning av vardera ben, mage, rygg och bröst och jag ändrade seten en aning för att aktivera musklerna olika trots att övningen var den samma. Jag orkade en hel timme i det tempot men sista setet var otroligt jobbigt och kvalitén var kanske inte den allra bästa. Helt klart kommer jag att fortsätta med intervallstyrketräning och jag undrar om den träningsformen inte är lite för bra för att inte inom snar framtid tas in i den finaste av alla ordsalonger; SAOL.

Dagens sär skrivning

Man ska inte kasta sten och nog händer det att även solen befläckas med att låta en och annan särskrivning slinka iväg till beskådning. Idag ramlade jag dock över årets bästa, eller för all del sämsta, och jag kan inte låta bli att dela med mig: för bi. Alltså, för bi som i att jag körde FÖR BI en cyklist.

Vill påpeka att det dock i detta fall inte var solen som släppte ifrån sig denna årets värsta. Jag fann den på... Ja, ni vet, ett av de där sociala nätverk som tenderar att förgöra allt vad SAOL står för. Skönt att SAOL inom snar framtid släpper en gratisapp för både android och iPhone. Gissa vem som kommer att bli den första att gilla och dela på det sociala nätverk som tenderar att förgöra....?!

Den så kallade TV-eken på Oxenstiernsgatan nära TV-huset ska sågas ned. Det 800-åriga trädet anses vara en fara för allmänheten, då det är i så dåligt skick att det verkar kunna trilla ihop vilken sekund som helst och träffa förbipasserande. Beslutet att ta det sista livet ur gamlingen genom att sätta en motorsåg i det har berört och upprört ett antal människor så till den milda grad att polisen nu tvingas spatsera omkring och bevaka ordningen runt trädet.

Jag är i trädets vara eller icke vara inte mer engagerad än att jag anser att om det mår bra så ska det givetvis få leva vidare där ute på Gärdet, är det ruttet (eller angripit av svamp som jag hört nämnas i ärendet) så måste man väl ta bort det. Så. 800 år är mycket gammalt och kanske är det även en hög ålder på en ek, speciellt då den sista seklet tvingats leva i en allt mer förorenad luft, men vad vet väl jag? Vad som dock får mig att rygga inför hela spektaklet är just all uppmärksamhet och hur mycket detta har kostat och kanske även kommer att fortsätta kosta. Mediebevakningen står inte i proportion till vad det handlar om och när trädkramarna börjar tala om hur man kan rädda trädet handlar det om hundratusentals kronor i insats. För vad då? Hur länge skulle en sådan trädrespirator hålla åldringen vid liv? 10 år? 5 år? Eller 50 år? Och av vilken anledning? Ett träd. ETT träd!

Snälla trädkramare, jag vill verkligen inte att man ska såga ner ett träd utan eftertanke, men jag tycker heller inte att man ska riva hus som är 50 eller 150 år för att de inte passar in längre. Jag tycker inte det är optimalt att skövla skog för att få plats med vindkraftverk eller motorvägar. Jag tycker det är vansinnigt att bygga sönder strandlinjen för att några husägare har möjlighet att köpa sin natur. Jag tänker varje gång jag påminns om hur många liter vatten det går åt för att producera ett kilo nötkött att jag aldrig mer ska äta en biff, men så tänker jag på vad jag istället ska stoppa i mig och blir då förvirrad. En avokado odlad i ett land där vatten är en bristvara, är det så mycket bättre och i så fall; hur mycket bättre? Det finns dåliga beslut och dåligt beteende. Sedan finns det ännu sämre beslut och ännu sämre beteenden. Sila mygg och svälja kameler, om du frågar mig om min åsikt i ekenfrågan. Almarna för 40 år sedan var en helt annan kamp, även om det också handlade om träd... Kan det vara så att kämparna för TV-eken är övervintrade alm-stridare som nu ser chansen till en renässans? Eller är det alm-stridarnas avkommor som också vill ha en kamp på sitt CV?

Rädda ekskrället om det är möjligt, men gör det inte på bekostnad av barnomsorgen, äldrevården eller sjukvården. Jag beundrar alla som kämpar för sin sak och för det de tror på, men man får inte bli förblindad för sakens skull. Säger jag, som sitter hemma på kammaren och gör ingenting för någonting mer än lyssnar på nyheterna om och om igen.

Ut med sommaren...

...och in med underbara, efterlängtade vintern! Men var är den?!! Den alpina världscupspremiären fick dra till Amerika och densamma på längden har klara problem att skrapa ihop snö till spåren.

Jag har skiftat kläder i min träningsgarderob, hämtat vallade och slipade slalomskidor från Skidbytarboden, bytt sulor på skidmobilen och åker inom snar framtid och hämtar hem längdskidorna från sommarförvaringen. Man kan nog säga att jag är redo för det massiva snöfall som jag i natt drömde om. Snälla, kan jag för en gångs skull sanndrömma!