Så här har jag tänkt det

Den här bloggen är ett forum, i första hand skapad för mig, mina alter egon och våra konversationer sinsemellan. Här kommer jag att lägga ut min träning, förklara hur jag tänkt angående upplägget med den, genomförandet och slutligen vilket resultat jag nådde med träningen.

Jag tränar ganska mycket och relativt regelbundet. Under min barndom, ungdom och början av mitt vuxna liv ägnade jag mig enbart åt lagidrott. Idag är jag glad över att jag fostrades inom den skola som lagidrotten representerar och att jag fick förmånen att växa i ett lag, men jag saknar samtidigt att jag aldrig under mina yngre år lyckades identifiera min rätta sport, den idrott som jag kunde nått bäst framgång i. Förvisso har jag nu passerat 30-årsstrecket utan att riktigt lyckats reda ut vad som möjligen kunde ha blivit "min" sport, men jag upplever att jag har kommit betydligt närmare den än jag gjorde som fotbollsspelare och bandyspelare. I sanningens namn; jag vill verkligen pressa mig själv. Jag vill ta ut mig tills det inte finns något kvar som kan omvandlas till energi att krama ur mina muskler och lungor. När det är över vill jag kunna säga att jag gjorde mitt allra yttersta, att jag inte hade kunnat prestera bättre just där och just då. DÅ är jag nöjd, DÅ känner jag en fantastisk tillfredsställelse med mig själv och min insats. Placeringen i loppet är inte det största, men min insats mätt mot mina förväntningar och förmodade kapacitet betyder allt! Jag är min egen motståndare och kampen vi för är oftast jämn, seg och utdragen. Vi springer, cyklar, klättrar och styrketränar ihop, jag, mina alter egon och alla våra motståndare.

När jag tränar, i synnerhet när jag utövar långa löp- eller cykelpass i monotont tempo, men även vid mer intensiv intervallträning eller på gymmet, cirkulerar olika tankar i hjärnan. Förutom att beskriva min fysiska tränings uppgång och fall, kommer jag även att försöka driva mina tankefragment, uppståndna under pass på asfalt, i skog och i illaluktande lokaler, till att bilda en klarare enhet med större mening än de var när de först fladdrade förbi mitt medvetande. Det kan hända att jag någongång kommer att vidröra existensiella problem och frågor som är aktuella ur ett globalt eller kanske nationellt perspektiv, men jag kan ana att jag snarare kommer att utgå från mig och mitt alter ego. Hur egocentriskt det än må låta, och för all del även vara, så tar mina takar och värderingar avstamp i mig och mina värderingar. Sedan är det upp till mig att avgöra hur jag vill bryta mig ur mig själv, men jag tror att det är en ständigt pågående process. Objektivitet är ett, i de allra flesta sammanhang, mycket ovanligt fenomen och det är precis utifrån jag utgår här. Min egna högst subjektiva granskning och bedömning kommer här att luftas, i syfte att minska risken att jag hamnar i en tankefälla där jag förloras i mina egna funderingar.