Strukturering

Så, min träning då... Nu är jag tillbaka. Höstens, tidvis ganska ganska tuffa, träning mynnade efter höstens sista lopp ut i någon slags apati, där jag inte kom mig för att fortsätta träna i samma utsträckning. Tre veckors semester med allt vad det innebär, är sedan två veckor ett minne blott och efter återkomsten till gråa Sthlm har jag tagit mig tillbaka till träningen och framför allt till gymmet. Nu känner jag att jag kommit över träningsvärksperioden som till en början inskränkte på mitt gymmande, då varje gram extra jag lade på och varje set utöver det normala resultarade i påtvingad hissåkning då jag inte mäktade med att gå nedför trappor och heller inte utföra vissa övningar på gymmet. Jag har också både tagit mig upp på löpbandet och klarat av att stå (springa?) kvar i en timme. Bra! Då är det alltså nu dags för The Strukturering att träda in! Jag gillar planering och struktur, men jag har med åren också blivit medveten om att allt för strama tyglar gör att jag snabbare tappar intresset och motivationen. Tappet är generellt och slår på allt jag tar mig för i livet, men det visar sig väldigt tydligt om man granskar de fåtaliga långsiktiga träningsscheman som jag tidigare lagt upp. Lösningen för att bibehålla intresset för att bedriva kvalitativ träning har jag funnit i att skapa en väldigt tydlig ram för vilken typ av träning jag avser att utöva och hur ofta detta ska ske. Inom den ramen kan jag röra mig fritt och varje träningspass är inte inplanerat i kalendern flera månader tidigare, utan jag kan stuva runt passen utifrån vad som passar bäst just då.

Även om jag är ovanligt träningsvillig för att vara en lumpen motionär, så vill jag inte låta träningen inkräkta allt för mycket på mitt sociala umgänge. Dessutom värdesätter jag mat, vin och rom synnerligt högt och alla fantastiska komponenter som liksom brukar komma på köpet med tidigare nämnda njutämnen, så som vänner, glädje och värme. Därför händer det att jag "tvingas" plocka bort ett söndagspass, men istället för att lägga fokus på de fåtal planerade pass som inte blir av, glädjs jag av de många pass som jag faktiskt avverkar, inplanerade eller spontanpass. Jag har hört det sägas av flertalet kloka människor, men jag upprepar: All träning som blir av är bra träning! Det är mitt motto. Bättre att den dag det känns tungt masa sig iväg på en 8 kilometers runda även om den egentliga avsikten var att springa 15 km, än att ligga kvar i soffan. OCH att efter de åtta kilometerna dessutom vara nöjd över prestationen. Vågskålarna just den kvällen stod ju snarare mellan soffan och 8 km, INTE 8 km och 15 km!



Strukturen då... Som sagt, jag gillar struktur, men har svårt att till fullo leva upp till den... Innan jag återgår till strukturen vill jag även klargöra mina mål med min träning. Mitt huvudmål med all träning är att må bra. Enkelt och framför allt klyschigt! Men ändå, det ärliga svaret och den faktiska orsaken till att jag tränar. Att må bra för mig är att inte ha ont i ryggen eller axlarna (förutom träningsvärk då...), att orka jogga uppför rulltrappan från blå linje, att klara av att bära en resväska till tåget och att själv kunna lägga upp den på förvaringshyllan, att kunna cykla till jobbet för att få en nypa luft och lite sol, att kunna promenera runt hela Djurgården och bara tycka att det är skönt. Det är det absolut primära i att må bra. Det sekundära i innebörden av att må bra är ungefär samma saker, men i större volymer och längre tidsperioder: att klara av att springa maran på kinesiska muren, att bära min 20-kilos ryggsäck från Nikkaluokta till Abisko, att cykla runt Vättern tillsammans med tusentals andra, att njuta av en 20-kilometers löptur i duggregn... För att nå dit; att må bra, eller snarare behålla det jag redan besitter, har jag delmål som jag successivt lägger upp för mig själv. Då min tävlingsinstinkt är väldigt stark och ytterst påtaglig, låter jag den utforma målen. Just nu är mina konkreta delmål Göteborgsvarvet i maj och Vätternrundan i juni. Dessutom vill jag se hur en relativt systematisk styrketräning kan påverka min kropp utseendemässigt och prestationsmässigt. Möjligen kan det här även sammanfattas som en aningen försenad trettioårskris, men det går bra det med.



Så om jag sammanfattar: Jag är idag i en skaplig form, redo för gymmets något tyngre vikter. Jag ska idag införskaffa en Kalle Anka-näbb som förhoppningsvis ska möjliggöra löpning utomhus även de kommande fyra månaderna utan att luftrören protesterar allt för mycket. Strukturen, ramen, är att jag växlar mellan tunga och mindre tunga perioder. Jag börjar med att öka vikterna i gymmet, drar ner antal repetitioner och ökar i set. Då jag finner multiset mycket effektiva kommer jag att fortsätta med dem. Löpningen, som jag förhoppningsvis kommer bedriva utomhus, kommer under den tunga styrkeperioden ha fokus på distans, vilket även passar bra rent tidsmässigt. Den tunga perioden ska vara i två-tre veckor och därefter går jag över till fler repetitioner, färre antal set, lättare vikter och högre tempo på löpningen. Förhoppningsvis...

Då kör vi - mot gymmet!