fredag 23 januari 2009

Fettprocenten

På mitt jobb påbörjades i höstas en satsning för att få en hälsosammare och friskare personal. Idag var det min tur att kliva in i satsningen och in i det lilla mötesrummet klampade jag fylld av förhoppningar om att få ett kvitto på att min träning har börjat ta skruv. Mannen i rummet frågade om min ålder, bad mig ta av skor och strumpor och kliva upp på en våg. Jag var förberedd och taggad! Några arbetskamrater som tidigare under veckan placerat sig på vågen hade informerat mig om att den förutom vikten även visade fördelningen på fett och vatten i kroppen.

När remsan matades ut ur apparaten kunde jag knappt bärga mig att få mina resultat, kvittot på min träning och jag lutade mig ivrigt mot pappersbiten. Men vad stod det egentligen? Var är min fettprocent, jag kan inte se den...? Mannen Med H-vetesvågen pekade på ett pappersark med fyra kolumner märkta utmärkt, bra, godkänd och typ farozon och jag tyckte att han viftade mot kolumnen bra. Jag kände besvikelsen sprida sig inom mig och svarade
"Så jag hamnade alltså i kolumnen bra? Jag tycker att det låter lite väl högt alltså... Jag tränar ganska mycket och så..." "Nja" svarade Mannen Med H-vetetsvågen "du hamnade inom ramen för godkänt. Och din träning ska vi prata om lite senare"

Vad säger man? Här sitter jag i en glasbur på cirka tre gånger tre meter och han menar på att jag är på gränsen till att ha så mycket fett i kroppen att det är fara för min hälsa, medan jag själv tror mig ha lagt på mig muskler de senaste tre månaderna och snarare än att vara på gränsen till Den Farliga Zonen befinna mig i ganska god form! På frågan hur mycket jag tränar svarade jag lite tveksamt att jag styrketränar två till fyra gånger i veckan och löptränar ungefär i samma mängd. Han betraktade mig med skeptism och svarade att det i så fall innebar att jag tränar åtta gånger i veckan. Jag skruvade lite på mig och sa att det ju såklart inte var så att jag alltid körde fyra styrkepass och fyra löppass i veckan, men att jag ofta nu under vintern kombinerade styrketräning med löpning på bandet och således uppnådde den mängden träning.

När jag äntligen blev utsläppt ur glasburen var det på lite skakiga ben som jag gick tillbaka till min avdelning. Mina arbetskamrater kastade sig över mig likt en flock svultna unglejon gör över en haltande antilop och krävde mig på mina värden.
"Nära döden" svarade jag. "Faktiskt i princip redo att rullas in på hälsohem och satt på algdiet" Resten av dagen fick jag många frågor om jag ville ha en bit tårta, eller kanske snarare en tårta, om jag tog mig ut genom dörren och om jag verkligen fick plats vid skrivbordet. En kille kom med den briljanta idén att om jag går i giftstankar så kan jag ju alltid ha ett sådant där vitt partytält som klänning!

I skrivande stund har jag ännu inte lyckats insamla någon värdefull information huruvida testvärdet kan vara felaktig, men jag lägger för närvarande all min energi (förutom den som krävs för att jag ska föra ölglaset till munnen och rota runt med handen i chipsskålen) på att undersöka saken. Om jag skulle gå ner två kilo enbart i fett så skulle jag fortfarande ha en fettprocent på ca 24 %, vilket ändå är ett värde att betrakta långt ifrån lågt. Personligen tror jag dock att jag skulle se riktigt deffad ut i det läget, men vem är jag att veta...? Min hetaste teori är dock att H-vetesvågen var preparerad med data passande en 33-årig kontorsråtta som inte klarar av att springa en mil utan att stanna. Normaldata, så att säga.

Nu ska jag äta teflonpannastekt majskyckling och ångkokta grönsaker i sex veckor, så får vi se hur nästa invägning visar sig!

Inga kommentarer: