som jagbara inte kunde slita mig från. Efter timmar av läsande hade jag plötsligt byggt upp ett enormt sug inte bara att nöta asfalt och bli bättre på det, utan även att slänga mig upp på min gamla mtb och sladda loss över stock och sten. Tanken slog mig aldrig varför jag inte har kört i skogen på länge - jag bara kände att det var dags nu!
På söndagen efter Varvet fick jag äran att låna H:s nya, fina Canyon och jag och AP drog iväg mot natursköna Delsjön. Solen sken, fåglarna kvittrade, flaggorna vajade, kungen var där och folket vinkade där vi susade fram på grusvägarna. Och jag njöt! Efter ett tag svängde vi in på vår egentliga runda, orsaken till varför vi satt på varsin breddäckad skogsmaskin med dämpad framgaffel istället för att vara våra slanka Columbusar trogna. Några hundra meter in på stigen lät det "plask-plask, swich-swich, ka-boom" så hade AP dundrat över några gigantiska klippblock som låg över en mindre fors. Inga problem för henne inte, hon brände bara vidare på stigen. "Iiiiiiiiiiiiiiii" Jag tvärnitade och drog häftigt efter andan! Där kan väl inte jag köra heller?!! Jag ledde försiktigt stackars Canyon över farligheten och satt sedan upp igen. I typ 200 meter till, sedan: "iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii" och av hojen igen. Det måste ha varit det mest kycklinglika som väl någonsin skådats på en mtb i området runt Delsjön, eller snarare i hela Västra Götaland. Eller någonsin, någonstans!!!
Att jag är feg kanske jag tyvärr känner till, men inom rimlighetens gränser... Detta däremot slog ju verkligen alla rekord i feghet, herre min skapare alltså!!! Nä, nu kommer jag sanna mina ord hålla mig på de asfalterade vägarna för något så förnedrande har jag väl sällan upplevt tidigare. Tack gode gud att denna pinsamma episod blott bevittnades av en person och att jag mycket väl vet vem hon är... Vakta din tunga min vän och berätta aldrig detta för någon, oki?!!
3 kommentarer:
Äsch, det är ju bara att komma nee och göra ett nytt försök. Flytet i skogen kommer snart att sitta där. Canyon är fixad igen som du säkert har hört. Fick hjälp av verkstan att fästa vajern igen. Skönt att även verkstan fick spana lite för att lära sig hur nymodigheten var konstruerad./M
vad roligt att du gillar bloggen! tack snälla, jag blir så glad av komplimanger!
vad gäller fegheten i skogen så vet jag precis hur det är, och tyvärr har jag ingen enklare lösning än att nöta, öva, ramla, prova igen och öva lite till. till slut avdramatiseras det hela även om man aldrig tror det från början.
klart du ska mtb:a igen! om inte annat för att det är en ursäkt att få bli lerig och skitig och det är alltid kul :)
Tack för uppmuntran, Lisa. Jag ska ge mig själv några försök till innan min mtb åker ut för gott. Jag är dock relativt säker på att min feghet på ett otäckt sätt står i tydlig relation till min (stigande) ålder. Jag ställde mig på en longboard igår och jag lovar; det kändes sååå fel. Och otäckt, framförallt!
Mikael, du skulle varit med på Canyons minivernissage på Vårblotet idag. Grymt najsa fultyskar, man blir mer än lite sugen på en...
Skicka en kommentar