Total uppladdning

Sommaren kom som sagt på besök lagom till min lediga långhelg och den har hängt kvar likt en trogen labrador hela veckan. Prognosen inför helgen och det väntande Göteborgs-Varvet är något skiftande, men jag misstänker att det möjligen kan bli ett varmt lopp. Av den anledningen var det verkligen passande att det varit så varmt hela denna veckan, så jag hunnit acklimatisera mig en aning. Det är otroligt stor skillnad på att springa i 18 grader under en grå himmel och 25 grader med en stekande sol över sig.

I tisdags följde jag med Kipketerkopian till löparbanan i Sumpan och sprang korta intervaller: 100-, 200-, 300- och 400-metersintervaller. Det var fantastiskt jobbigt och inte ens Kipketerkopian lyckades genomföra de åtta block han först tyckte att vi skulle köra. Efter fem block kände jag mig tämligen urlakad i såväl muskler och lungor som i huvudet. Lyckans sekund var när jag mitt i en perfajobbig intervall lyckades springa rakt under den vattenspridare som var påslagen för att vattna fotbollsplanen! Träningspasset kändes verkligen högkvalitativt och det var skönt att få lite fart i kroppen inför helgens lopp. Den lilla febersläng som jag kände av senare på kvällen ser jag som ett kvitto på att det var ett bra pass och vilodagen efter kände jag mig allert i småbenen.

Idag var jag återigen ute en sväng med Kipketerkopian. I samma värme och under samma strålande sol (vore ju lite otäckt i och för sig om det plötsligt vore en annan sol...) testade vi vår form på den klassiska 2-sjöar-svängen som mäter 6,8 kilometer. Efter en kort uppvärmning gav vi oss iväg uppför den inledande branta backen och efter cirka 400 meter klargjorde jag att det var fri fart som gällde. När Kipketerkopian inte riktigt reagerade på mina ord sa jag "hej då" och sedan var han snart borta, med överdrivet lätta och långa steg försvann han framför mig. Som sagt; det var varmt och jag flåsade, men jag lyckades ändå ta mig runt på en tid blott 20 sekunder sämre än mitt personbästa på sträckan och den tiden fick jag inte långt innan jag gjorde mitt bästa Gbg-Varv. Kipketerkopian, som jag har två olika vad med inför Varvet, flög in på en hyfsad tid några minuter innan jag korsade den simulerade mållinjen. Han är i lite för bra form med tanke på våra vad!

Jag har de senaste veckorna våndats en del över det kommande Varvet, men nu känner jag mig något lugnare. Inte för att jag tror, eller för den delen siktar, på ett rekordlopp, men nu känns det i alla fall som jag har något som kan liknas med form i kroppen...

Imorgon är jag ledig. Jag ska ta en lugn morgonjogg bara för att skaka loss lite, sedan ska jag mest strosa omkring här i grannskapen och smygladda. På lördag har jag bara en sak att utföra och det är att på kortast möjliga tid ta mig runt den blåmarkerade banan. Hur jobbigt kan det bli?!!

Mitt mål? I alla sämsta fall slå min inte så braiga tid från förra året, 1.36, men jag borde nog kunna lufsa in på... 1.33-1.34? Det känns ju faktiskt lite patetiskt att sitta och spekulera på minuter hit och dit, för vad spelar det egentligen för roll?!! Jag vet faktiskt inte varför tiden har betydelse för mig, men onekligen har den det. Tävlingsmänniska, kan det vara så enkelt?

Kom igen, kör för 1.33!!!