Varvet 2lax10...

...blev återigen kräftgång i sluttid med mina 1.36.35! Fasen också, jag hade det ju verkligen i mig (som en viss hoppare brukar säga efter typ varje tävling)! Jag tänker nog ändå skylla lite på värmen - alla andra gör visst det så varför skulle inte även jag kunna stoppa in det i mitt försvarstal?!! Om det sedan hade så stor inverkan på tiden är såklart svårt att bevisa, men också väldigt svårt att motbevisa. Placeringsmässigt klättrade jag faktiskt 30 placeringar i år, vilket i rimlighetens namn skulle kunna vara ett tecken på att snittiden var något sämre än föregående år. Dessutom hade min kära löpkamrat köpt upp ett mindre lager med tuppkamsperuker på sin senaste Tysklandsresa och med den svajandes på huvudet förlorade jag givetvis många sekunder i det ökade luftmotståndet. Möjligen vann jag tillbaka den tidsförlusten i energin som alla perukförtjusta barn glatt hojtade till mig där jag sprang mitt årliga gatlopp, men det behöver vi ju inte tala högt om...

Peruken kan sannolikt även varit den som höll mig uppe under loppet, även om den från 7-kilometersstrecket och ända till upploppet dinglade i byxlinningen, då mina tankar mest kretsade kring huruvida jag skulle ta på mig peruken igen och i så fall när eller om jag skulle kasta den och i så fall på vem. Mina vanligen så negativa tankar så som "jag ska aldrig mer springa det här loppet" och "nä, nu bryter jag" förekom knappt i min hjärna, förmodligen tack vare den där hemska huvudbonaden. (Detta är beviset för hur svårt jag har att tänka klart en tanke när jag springer. Man kan annars tycka att jag borde kunnat komma fram till ett beslut, kasta eländet eller ta på den, under mina 96 minuters knatande, men icke! Jag kan springa och försöka räkna ut ett mattetal i flera timmar utan att få till det och då snackar vi inte "integralen till f (x)=x^3+5x" utan verkligen om basic fyra räknesätten. Eller kanske till och med bara plus och minus...) Min kära löparkamrat hade i alla fall plikttroget (mot sig själv?!!) på sig sin kreation från start till långt efter målgång och deklarerade sedan tydligt att i framtiden ska vi bara ha perukerna på GöteborgsVarvet, inte på några andra lopp. Nähä okej, jag som trodde att jag nu hade ingått ett livslångt äktenskap med regnbågsperuken och skulle bära den i samtliga kommande lopp i resten av mitt liv! Det var ju faktiskt lite skönt att höra att det bara kommer att ske en gång per år framöver...

Jag kan meddela att jag av fler anledningar än min tid var ganska nöjd över mitt sent fattade beslut (som givetvis inte togs när jag sprang eftersom jag då inte är förmögen att ta några beslut) att kliva bak till startgrupp 1B. Vi blev nog utstirrade i 1B där vi stod med våra vajande kammar och glodde!