Jag och en av medlemmarna i det inofficiella Team Columbus satsade på årets första cykellopp i år; Grand Fondo Stockholm, som gick av stapeln tidigt i morse. Men, som den solskensåkare som jag är, försök att bryta med det stående epitetet genom snöblask till trots, med en kropp tydligen gjord av socker, valde vi dock i fredags att avstå tävlingen. Samtliga prognoser för söndagen visade 4 grader och ihållande regn och vi kände att ett 14-mils lopp i de förhållandena skulle ta död på all cykellust för lång tid framåt. Istället gick jag igår efter timmarna i gruvan ut och åt en välsmakande röd oxfilé på toast och fuktade strupen med en guldfärgad. Först framåt 10.30-tiden i morse masade jag mig loss från det ihopkorvade täcket och gluttade med ljuskänsliga ögon ut bakom gardinen. Det hade faktiskt känts lite bättre om regnet verkligen hade stått som utlovade spön i backen, men jag kan inte ens påstå att asfalten nedanför fönstret såg särskilt våt ut...Som kompensation för de uteblivna och välbehövda 14 milen ska jag sticka baktassarna i mina snabbaste löpskor och bege mig till Karlbergs slottspark och mata tusenmetersintervaller. Imorgon lovas uppklarnande väder och jag tar sikte på att avverka ett flertal mil i sadeln. Nu måste det bara bli av - kom igen sockercyklisten, du smälter faktiskt inte av lite regn!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar