En sprucken illusion

Ibland händer det att jag hamnar i en halvliggande, förslöad position i soffan och betraktar någon eller några som utför någon slags sport. Av någon outgrundlig anledning kan jag, där jag ligger nerhasad och glor, få för mig att jag liksom är lika bra som de jag tittar på. Eller, kanske inte riktigt lika bra som dem, men nästan. Det gäller absolut inte alla idrotter, nej en viss självinsikt har jag faktiskt, men logiken i vilka idrotter som jag tror mig vara ganska hyfsad i saknas helt och fullt.

Nu i dessa underbara vintertider, när SVT dunkar på med sin eviga Vinterstudio, tror jag alltså flera gånger i veckan att jag är en nästintill landslagsmässig skidåkare. Inte så att jag har packat väskan och är redo att åka till OS, men jag står lite frågande inför varför jag inte var i Piteå och tävlade i skid-SM. Fast sedan samlar jag ganska snabbt ihop mina tankar och förstår att det såklart beror på att jag inte äger några längdskidor. Hur i hela friden ska jag då kunna tävla i SM?!!

Så skulle jag och min 64-åriga mor idag ut på en skidtur i den fruktade och hårt kuperade Umåkerskogen. Av någon anledning lånade hon ut sina bästa och mest lättåkta skidor till mig och tog själv ett par för dagens träningspass mindre bra lämpade skidor. Medan jag sprang omkring som en yr höna och försökte dra ut min hästsvans genom det fabrikssydda hålet på min nya träningsmössa, vallade hon snällt de skidor som snart skulle förvandla mig till Blixten av Umåker. Trodde jag...

Precis innan vi parkerade bilen vid spåret sa min mor att hon glömt vallan hemma, men att det nog inte var några problem... Jag vill verkligen inte skylla på den glömda vallan, skidorna hade ju faktiskt just fått sig en omgång strykning, men det inte-fästet kombinerat med min inte-så-mycket-talang-som-jag-tror-när-jag-halvligger-och-kollar-Vinterstudion-på-TV visade sig vara katastrof. Dessutom fanns inga uppkörda spår och mina försök att skejta fram gick sådär i den två decimeter fluffiga pudersnön som fallit under natten. När det nu liks finns så där mycket lössnö, varför kan jag då inte bara få en lång backe och ett par stadigare skidor med fast häl?!! Jag trodde faktiskt inte i min vildaste fantasi att jag kunde vara så urusel på en idrott (förutom simning då)! Det tog mig 55 minuter att kasa mig runt en femkilometersslinga! Femtiofem minuter!!! Jag hade ju hunnit springa två varv på samma tid, i lössnön!

Plötsligt stod det helt klart för mig att det knappast var min avsaknad av skidor som gjorde att jag inte kom till start i SM i längdåkning. Snarare berodde det på att de inte ville ha några snöänglar liggandes i spåret. Imorgon kommer jag dock att utkräva revansch, för jag kan inte leva med att åka så långsamt och illa. Om jag så ska smeta klister under hela åkytorna på skidorna och springa runt i spåret så ska jag knäcka den där skämstiden så hårt imorgon!!! En tid på 27.30 på 5 kilometer skulle teoretiskt sett vara som att jag plötsligt skulle springa milen på 21 minuter eller köra Vätternrundan på knappt sex timmar... Så, om jag imorgon lyckas närma mig 30 minuter på femman så måste jag väl få vara nöjd, även om det skulle innebära en varvning av Kalla om det hade varit SM?