Revanschen!

Så var det dags för upprättelse, tid för mig att motbevisa att jag verkligen skulle vara en så usel skidåkare som gårdagens tur månne gett sken av. Trots mitt missnöje med vallningen igår gav jag min ömma moder förnyat förtroende att preparera skidorna, mitt viktigaste vapen i kampen mot förnedringen. Jag gav henne dock lite hjälp på traven angående vallavalet, tittade lite tjurigt under nyklippt, ojämn lugg och sa: "det är väl inte samma valla som igår?"

När vi sladdade in på parkeringen vid Röbäcks skidspår, blott ett ögonkast från herr Elofssons nybyggda, svarta hus, kände jag mig extremt revanschlysten och framför allt stark. Den nästintill fysiska närvaron av den forne storåkaren gav mig ytterligare kraft och jag kände hur gynnsamt spåret var. Hade han lyckats så bra genom att träna där så borde jag också nå min framgång i den terrängen! "I alla fall fem kilometer under 30 minuter" hade gått som ett mantra genom mitt huvud hela morgonen och jag vet inte om jag blev mer eller mindre spänd när modern svarade att "ja men det är klart du kan!" Ökad press!

Alltså, som jag åkte! Kalla, släng dig hårt in i väggen, här kommer Blixten från Böleäng! Klapp-klapp-klapp när jag sprang uppför backarna, sus-sus-sus när jag svischade i utförslöpen, staka-staka-staka på flacken! Om min utvecklingskurva ska fortsätta i den här farten, så kan jag lika bra boka en biljett till OS i Vancouver, för Sveriges medaljchansers skull! Jag åkte verkligen dubbelt så snabbt som igår!

Förutom styrkan och konditionen finns det egentligen bara en liten detalj som jag skulle behöva slipa en aning på och det är tekniken. Förutom de små bristerna ser jag mig som i det närmaste fullärd i skidåkningens ädla konst. Imorgon blir det nog dock ingen skidåkning. Den officiella orsaken till den uteblivna träningen kommer att skrivas till "oväder", men egentligen beror det nog på att jag kommer att ha så mycket träningsvärk i såväl höftböjarna som i rygg och armar att jag ska vara glad om jag ens kan rulla ur sängen imorgon...