
Katastrofer runt om i världen radas upp och fladdrar förbi som en aldrig sinande ström av ettor och nollor, inslag värre än den värsta Hollywoodproduktionen skjuts mot mig från min platt-tv och jag bara sitter där. Hur kan vi ha kraft att älta räntesatser dag ut och dag in, när livet för så många människor runt om i världen handlar just om livet, om att överleva? Ibland skäms jag verkligen mycket över mig själv och min oförmåga att engagera mig i saker som faktiskt är viktigt, istället för att bara sitta här och i bästa fall tycka synd om och muttra om fel fokus. Jag tror tyvärr aldrig dagen då alla människors liv är det viktigaste kommer att komma, men varje lilla förbättring måste ändå vara värdefull, är den inte? Den stora frågan är bara hur man går tillväga, hur ska jag agera för att göra den lilla, lilla förbättringen? Det som skrämmer mig är att jag sannolikt om två år fortfarande sitter här med exakt samma tankar, utan att jag gjort ett endaste dugg.
Jag sökte igår på google efter Afrikanska Mästerskapens hemsida och den fjärde träffen på sökningen var denna! Otäckt hur rätt Eurosports Mikael Bergvall fick i sitt påstående!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar