Enligt uppgift har bunken som jag minns från barndomen åkt till bunkhimlen, men vispen lever visst vidare. Kul ändå att man hyr ett midsommarhus som matchar uppväxtåren så bra. Till och med minigafflarna som bara var för gästerna är exakt de samma som på Böleäng! Glad midsommar från pooldäck i Bro!
Jag liknar en stundtals felprogrammerad kameleont, som vid vissa tillfällen antar helt fel ton och istället för att nå syftet att smälta in i miljön utgör jag plötsligt en extremt uppseendeväckande färgfläck. Oftast behåller jag dock mitt rätta kamouflage och smälter in i situationen så till den grad att jag nästan upphör att existera. Ibland händer det ändå att jag tappar min kameleontdräkt och blottar mitt inre där en ganska rolig prick hålls, med galna övertygelser om vad som är rätt och fel, för andra människor, men främst för sig själv. Min humorism, inlindad i allt från bomullslen till drypande sarkasm och ironi, uppfattas sällan av mottagaren. Istället ser den en allvarsam människa med ett mörkt inre där dystra och bittra tankar vilar. Fel om du frågar mig! Min enda störning är min syn på träning; jag tror, eller är snarare vansinnigt övertygad om, att jag kan leva mitt liv genom träning och att jag därigenom ska nå framgång på alla plan i livet. När jag för stunden lever i min övertygelse, alltså tränar, får jag ofta tag i trådstumpar som sticker fram ur gigantiska trasselsudd, vilka jag nu här ämnar att om inte nysta upp i alla fall reda ut en aning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar